Utanför Flensburg, Tyskland
Dags att sova!
14:37 lämnade en liten grupp förväntansfulla pojkar Halmstad Central. Första destinationen är den förhoppningsvis underbara tulpanernas stad. Amsterdam. En nätt liten resa på drygt 20 timmar.
Efter ett kort matstopp i den danska huvudstaden är vi äntligen på väg ut i Europa.
På tåget hamnar vi i en liten trevlig kupé tillsammans med en äldre dam från Holland och en tysk herre (38 år talar han gladeligen om) som öppnar första ölen innan vi rullat ut från centralen i Köpenhamn. Första timmarna sitter våra kamrater och pratar tyska med varandra och jag är övertygad om att de är bekanta.
Vid ett stopp när mannen går ut för att röka berättar damen att de inte alls känner varandra. Hon ler lite snett och antyder att han begynnande berusning verkar kunna bli jobbig. Damen är för övrigt mycket trevlig och berättar det mesta om sitt liv. Hon pratar tyska för att hon bor nära gränsen. Hennes son och familj har flyttat till ett hus utanför Orust där hon just har varit och hälsat på.
Mannen gillar att prata politik. Greklands finanskris gör att tyska skolorna är dåliga och så vidare…
Nu när detta skrivs börjar lugnet så smått lägga sig över tåget, och natten närmar sig. Efter ett mycket genomtänkt beslut i Köpenhamn köper vi bara med oss två öl var, och dessa är självklart slut låååååångt innan tyska gränsen. Moget.
För övrigt så har vår packning varit dagens snackis. Undertecknad kommer med en fullproppad jätteväska, medans ungdomarna reser väldigt lätt. Men det är väl självklart att man måste ha med sig sol-olja, sovmask, öronproppar, yatzy, anteckningsblock och kläder för ett halvt kompani?
Det sista som händer idag är att en ny tysk konduktör återigen vill se våra biljetter. Då ingen av oss har skrivit datum på Interrail-korten får vi en mördande blick och han är extremt tydlig med att vi verkligen måste göra det, samtidigt som han idiotförklarande skakar på huvudet.
