Tågstationen, Barcelona
Varmt!
Planen var från början att åka från Barcelona igår kväll, men det gick tydligen inga tåg som passade. Zürich för 50€ eller Milano för 75€ var inget alternativ. När ångesten var som värst igår var jag väldigt nära Zürich, och han ångra mig flera gånger. Men hur kul är det att åka själv?
Daniel och Padde (vars pengar är helt slut sedan flera dagar, han lever på oss nu) beslutar sig för att gå ”hardstyle” och sova på stranden. Jag får ännu mer ångest. Barcelona. Livsfarligt på natten säger alla.
Turligt nog hittar jag ett sunkigt hostel där jag fick äran att dela rum med 13 andra backpackers. Fanns ju till och med internet och allt!
Mitt suddiga Hostel
Hursomhelst. Idag klockan 08:45 skulle vi ta ett tåg mot franska Rivieran, närmare bestämt Montpellier. Därifrån skulle vi senare fortsätta mot Italien och Pisa.
Några minuter efter 8 i morse möter jag upp mina kamrater på stationen och vi ställer oss i en kort kö för att köpa biljett, vilket är krav på vissa tåg. Efter 20 minuter har kön fortfarande inte rört sig och vi börjar bli nervösa. Då får vi reda på att stationen har datorproblem, och vi kommer inte få några biljetter och måste därmed stanna. Inga tåg till Zürich eller Milano idag. Ett tåg går tillbaka till Paris för 75€.
Ny ångest.
Ett tåg går till Montpellier klockan 16:42. Där kommer vi antagligen fastna över natten. Dårarna (med hänvisning från Daniels mamma) fortsätter köra budget, och hotar återigen med stranden. Inte en chans säger jag.
Nu sitter vi på stationen och väntar på, hör och häpna- ett försenat tåg! Vet inte vad det är med det här landet, men det verkar omöjligt att ta sig härifrån. Klockan är just nu 17:30 och vi vet fortfarande inget om när vi ska sova.
Padde har inte sovit på mer än 1½ dygn nu, och natten innan blev det knappt 4 timmar. Till råga på detta har han lyckats bränna sig ordentligt, då de trötta tillbringade förmiddagen på stranden medans undertecknad yrade runt på stan och försökte styra upp resan. Man kan väl konstatera att båda misslyckades.
Jag haltar runt med mina värkande fötter, springer smått hysteriskt in på ett internetcafé och letar upp alla möjliga resor de närmaste dagarna. Att resa utan att planera har ju knappast visat sig fungera. Men vadå- vi fortsätter väl med det!
Ikväll blir det som sagt Montpellier, och åtminstone jag på ett hostel. I morgon åker vi vidare mot Nice.
Just nu har jag ett oerhört trevligt resesällskap, vi har knappt lämnat stationen och de sover redan. Kanske förståeligt?
Kungen av Barcelona
Så vad tycker jag om Barcelona då? Svårt att säga. Har nog haft ganska svårt att njuta. Första natten letade vi boende flera timmar med sjukt värkande fötter och blytung väska. Vi provade utelivet som var helt galet och stan verkar aldrig sova. Igår var jag och Padde ute på Camp Nou. En riktigt häftig upplevelse. Gick på rundtur på arenan, i omklädningsrummet och stadions innersta utrymmen. Dessutom ett museum med alla pokaler och en supportershop stor som ett mindre varuhus, som tyvärr stängde 3 minuter efter att vi kom dit.
Idag- problem med tågen (och brist på information), yrande på stan och stranden!
Till slut när vi satt på stranden, stannade vi upp och beslöt oss för att försöka gilla läget. Antagligen skippar vi Pisa, stannar lite extra i Nice och tar oss senare hem med kanske ett stopp.
Men det brukar ju inte gå som vi vill, så varför ska det göra det nu?
1 svar
[…] 6 år av längtan och trånande var det i dag en mycket stor dag för unge herr Linares. Efter fadäsen i Barcelona under vår tågluff 2010 då vi med nöd och näppe tog oss från den spanska staden och Daniel då […]