Berlinexpressen mot Lund
Som vanligt när jag får för mig att skriva när det egentligen är läggdags så somnar jag direkt.
Tåget till Berlin igår var ganska spännande. Efter att ha bytt i Frankfurt och äntligen får hoppa på ett tyskt tåg, skaffar Daniel sig en kompis. En prydlig dam på 50+. När han tappar sin penna mellan sätena är hon snabbt där med sin kam, och man känner direkt en slags spänning i luften. Blickarna varar resan ut, tills främlingen försvinner bort i fjärran.
Vi är framme i Berlin runt halv tio, och redo för det sedvanliga arbetet. Boka nästa resa, fixa något att äta och hitta boende.
I detta läget börjar min kärlek till Tyskland. In på biljettcentrum, ingen kö och biljetten hem bokas billigare än väntat. Dessutom finns endast liggvagn, så inte heller där behöver vi bli oense!
Vidare ner för att äta, och där sänds givetvis Tysklands vm-match. Ölen kostar 1€ för en halvliter. Underbart!
Lite kul att Tyskland vinner, för det dröjer inte många minuter innan hela stationen fylls av tutande och vrålande lyckliga människor. På gatorna kör man runt som tokar och tutar med bilarna.
Gratis frukost!!!
Till slut lyckas vi hitta ett trevlig hostel med det passande namnet ”Helter Skelter” för endast 11€ där vi delar rum med 13 andra. Padde vaknar på natten av ett spännande djur som kryper på honom och blir halvt hysterisk. Daniel ligger och dreglar över sin sänggranne. Undertecknad sover för en gångs skull, antagligen av ren utmattning.
Missade förresten att skriva om mannen som satte bredvid mig på nattåget till Paris. Direkt när han kliver på öppnar han en öl, dricker ut halva och somnar sedan. Efter ett tag tappar han den på golvet så att halva rinner ut, utan att vakna. Jag assisterar.
På väg hem!
Ännu mer spännande blir det när konduktören kommer för biljettkontroll och den mystiska mannen inte vaknar. Konduktören vrålar och slår på honom. Mannen sover.
Konduktören ler mot mig och ber mig akta mig, samtidigt som hans kollega kommer till undsättning. Operation väckning sätts igång.
Mannen vägrar vakna. Till slut, efter massor av vrålande och slag börjar han röra på sig och mumlar något i sömnen. operationen fortsätter. Jag tror aldrig att jag har sett en så sömndrucken människa. Konduktören säger till mig att det är helt ok att byta plats. Jag gör så…
I skrivande stund är vi på väg hem och semestern närmar sig sitt slut. Med blandade känslor. Men det är alltid skönt att komma hem.
