Santo Domingo: Los Tres Ojos, presidentpalatset och en kallsup

Efter några dagar i Dominikanska Republiken har vi börjat få kläm på hotellets egenheter (och framför allt dess brister), till den grad att vi nästan börjar uppskatta dess unika frukosterbjudande.

Vår dag kickstartar med en taxifärd till Los Tres Ojos, en turistmagnet några kilometer utanför staden, känd för sina laguner, grottor och kalkstensformationer. Vi anländer strax efter öppning, vilket visar sig vara ett drag av ren genialitet.

Det är en visuell fest att vandra runt bland laguner, grottor och kalksten, och det blir ännu bättre utan ett myller av människor. Vi utforskar området, stöter på en resenär från Filippinerna, tar en fika och känner oss sedan mätta på upplevelser. Vid vår återkomst till entrén möts vi av en lång kö.

Väl tillbaka i stadsdjungeln promenerar vi förbi det strikt bevakade presidentpalatset, ner till strandpromenaden och hamnar lagom till lunch i gamla staden. Vår guide från föregående dag har, genom något kreativt önsketänkande, fått för sig att vi lovat honom en stadstur idag, så vi använder all vår list för att undvika att springa på honom.

Vi tillbringar lite tid vid det vackra torget, unnar oss ännu en glass, och sedan beslutar jag mig för att utforska chokladmuseet medan Sebastian, klok som han är, återvänder till hotellet.

Han gjorde helt klart det bästa valet. Museibesöket är visserligen intressant, men otroligt överprisat och förfärande kort. Att smaka på rå kakaoböna var lika överraskande som en kallsup, men de andra smakproverna och den (uppenbart överprisade) milkshaken var en klen tröst.

Resten av dagen förlöper utan större dramatik. Jag promenerar tillbaka till hotellet för en lugn kväll.