Quito, Ecuador: Linbana, glad taxichaufför, karneval, gömt inkaguld och glögg

Efter en första natt i Quito med jetlag och nästan obefintlig sömn är det dags att utforska Ecuadors huvudstad, Quito. Vi får lite tips från reseledaren om aktiviteter, och jag och ett gäng andra hoppar bokstavligen ut i vägen och får tag på en taxi. När man är här ska man alltid betala taxin per taxameter, och det är otroligt billigt. Vi kör genom staden, kanske i 20 minuter, och det kostar oss mindre än 3$.

Vi åker upp till ett berg med en linbana som ger oss en magnifik utsikt över staden. Quito är lite unik på det sättet att staden är avlång och ligger som i en dal mellan bergen. Strax befinner vi oss på 4050 meters höjd, och jag vet inte om jag inbillar mig, men jag får för mig att jag känner av den tunna luften.

Nästa mål är Plaza de San Francisco inne i centrum. Vi avböjer de första taxibilarna som försöker köra oss för den hutlösa summan av 8$ (vilket ju egentligen är superbilligt, men vi vet bättre än så…). Några hundra meter längre ner för backen möter vi årets gladaste taxichaufför som tar oss dit, och vi dricksar honom och kommer ändå billigare undan.

Om några dagar firar staden sin födelsedag och det är fullt pådrag i stan med jättemycket människor. Många är klädda i traditionella dräkter. Vi äter en tvårätters lunch som kostar oss 4.75$ och inkluderar en ”dyr” öl i priset.

Någon vill besöka stadens gigantiska katedral, och när vi promenerar dit hamnar vi mitt i ett karnevalståg.

Dagens enda plump i protokollet är Ecuadors nationalmuseum där vi sett fram emot att bland annat få se samlingen med inkaguld. Det är gratis entré, men tyvärr finns inte så mycket att se på grund av ombyggnad. Dessutom finns ingen information på engelska. Förhoppningsvis kommer vi ta igen den förlusten senare under resan.

En lagom promenad senare är vi tillbaka på vårt vandrarhem för en välförtjänt vila.

Prick klockan 19 blir jag upphämtad av Lorena. Hon får djungelvrål, skumtomtar och, enligt Daniel, den mest svenska chokladen Anthon Berg (som är från Danmark). Vi tar oss till ett ”hipsterställe”, och Lorena tipsar om den bästa inhemska maten.

Corviche, en slags mosad grön salt banan med ett frityrskal, serveras med en het ostsås som kallas Aji. Till det dricker vi Vino hervido, ett varmt, ganska starkt, kryddigt vin som påminner mycket om glögg. Desserten heter Higos con queso och består av fikon kokade i socker och serverade med ost. En otroligt trevlig middag där jag får briljera (?!) med min engelska.

Det blir ingen sen kväll; jag är otroligt trött och före klockan 21 är jag tillbaka på vandrarhemmet.