På väg mot Cusco, Peru: Buss och slut på superlativ
Nu väntar en lång bussdag, så reveljen går tidigt och strax efter klockan 7 är allt nerpackat och bussen börjar rulla. Slutmålet är Cusco, men vi kommer inte fram förrän imorgon, så ikväll väntar så kallat ”buschcamp” längs med vägen.
Vi åker genom ett helt otroligt landskap upp genom Anderna. Bergsvägarna är smala och slingrar sig, med stup rakt ner på flera hundra meter vid sidan av vägen.
Bussen passerar strax över 4500 meters höjd, och visst känner man av den tunna luften. I mitt fall yttrar det sig som en lätt begynnande huvudvärk. Andra har det betydligt värre, kanske framför allt i kombination med åksjuka på den svindlande vägen.
Superlativen börjar ta slut, men trots att vi åker timme efter timme kan man inte sluta häpnas. Matlaget förbereder lunch och strax efter att mörkret har lagt sig lagar de även middag. Dessförinnan har vi hunnit avverka både ett parti Yatzy och jag har grovrensat bland alla bilder jag tagit. Jag skriver ikapp här på bloggen, av bara farten.
Strax runt klockan 21 stannar vi slutligen vid en bensinstation för att slå läger. Dessvärre finns det inga toaletter. Däremot går vägen endast 10 meter bort, så man kan ju enkelt räkna ut hur sömnen kommer att bli.
