Máncora, Peru: Glömt körkort, kackerlackor och ceviche

När man ”bushcampar” finns det två alternativ; antingen lägger man sig vid en bensinmack eller liknande och får tillgång till toalett, eller så lägger man sig på riktigt ute i ”bushen”. Sistnämnda alternativ skulle rent teoretiskt kunna innebära en tyst och lugn natt.

Det valde inte vi.

Inte många har sovit mycket alls när reveljen går i samma stund som solen går upp. Vi äter, jag passar på att duscha, och sedan packar vi in oss i bussen. Härifrån har vi en kort tur innan vi ska passera gränsen till Peru!

Gränsövergångar är alltid spännande, särskilt när man kommer med en rosa hippiebuss som dessutom är svenskregistrerad. Men detta går relativt fort; vi får våra stämplar i passen, bussen godkänns, och vi kan åka vidare.

Ganska snart märker chaufför Pär att han inte fått tillbaka sitt körkort, varpå vi tvingas stanna vid första bästa mack och han tar en taxi tillbaka.

Förutom att vi blir lite försenade gör det oss absolut inget. Det är ändå hög tid för dagens första ölpaus.

Efter några timmar är vi framme i Máncora, en kuststad i norra Peru. Här är det strålande solsken och riktigt hett ute. Jag och Hans-Daniel tar in på ett rum och betalar knappt 110 kr per natt och person. Då ingår både ljummet vatten, dåligt tryck i duschen och en kackerlacka. Myggnätet verkar åtminstone helt.

Vi tar en tuc-tuc till banken för att ta ut peruanska sol och betalar för denna resa knappt 5,50 kr. Sedan är det dags för middag, och äntligen får jag äta ceviche. En otroligt god förrätt som oftast består av rå fisk, rödlök, lime, koriander och eventuellt lite chili. Vi äter den tillsammans med en varmrätt som påminner om de flesta andra, kyckling som serveras med både ris och pommes frites och ingen sås. Priset är inget att bråka om, strax över 40 kr inklusive ett glas juice.

En kvällspromenad genom staden, som är betydligt mer ”turistig” än de andra vi har besökt, får avsluta denna dag!