Máncora, Peru: Ett delfinhopp, surfare och en kackelacksincident

En hel dag på samma plats utan några som helst planer borde ju kunna innebära en välförtjänt sovmorgon. Kan man ju tro. Om man inte råkar tillhöra matlag 3 och ska fixa frukost till dem som ska iväg och snorkla klockan 8.

Nåja. Det är väl alltid skönt att komma upp i tid. Det kan man ju intala sig själv. Jag och HD tar den korta promenaden ner till stranden och lägger oss under ett parasoll i varsin solstol. Här ska det kämpas med att inte göra något alls. Kanske till och med blir det tal om att öppna den där boken jag packat ner.

Efter en stund blir jag sugen på ett dopp och börjar gå en liten bit bort där det är mindre stenigt (men där solstolarna är betydligt dyrare). Jag noterar i förbifarten att jag glömt ta av mig mina solglasögon men tänker att jag inte ska gå så långt ut i vattnet.

Det är ganska rejäla vågor och trots att det inte är djupare än till knäna sugs man både in och ut. Plötsligt kommer en större våg, jag faller omkull och inser att jag tappar glasögonen, ser dem någon meter längre fram, gör ett delfinhopp för att fånga dem. Och de är spårlöst försvunna. Jag letar tafatt en liten stund men inser snabbt att det är ett omöjligt uppdrag. Vågorna är starka både inåt och utåt här.

Så jäkla onödigt och klantigt, borde ha vetat bättre. Lite synd, de var ju dessutom slipade.

Jag går tillbaka, sätter mig och surar en stund och vi beställer varsin juice. Skönt att få allt serverat där man sitter.

Till lunch äter vi återigen ceviche, som om möjligt är ännu godare än igår. Jag går tillbaka och hänger lite med de andra som sitter vid poolen på hotellet. Några ska prova på att surfa, jag laddar kameran med telezoom och går ner till stranden på jakt efter att kanske få se dem. Känner mig lite som en fluktare när jag går med den i högsta hugg. Till min stora glädje hittar jag snart både gruppen i vattnet och HD som fortfarande ligger kvar under sitt parasoll. När man sitter och observerar från avstånd kan jag rapportera att vi som är på torra land är oerhört duktiga teoretiska surfare.

Hur svårt kan det vara egentligen?

När jag ska ducha av mig all sand efter dagens äventyr springer en gigantisk kackerlacka över golvet på toaletten. Jag gör utfall i ett försök att fånga den. Den smiter och gömmer sig. Jag förvarnar min rumskamrat, och när han kommer ut ur duschen gör han det med ett stort leende. ”Jag klämde ihjäl den”, säger han stolt.

Till kvällsmiddagen blir vi medlurade under förutsättningen ”fantastisk solnedgång precis vid havet”. Om det inte varit för att solen gick ner i ett helt annat väderstreck än vad vi hade riktning emot. Men fisktacosarna jag åt var helt fantastiska!

Klara med maten lite för tidigt för att gå hem och sova tar jag och resten av herrarna i gruppen en promenad runt staden. En skön och avslappnande dag till ända!