Inkaleden dag 3: ”Coca tea”, racerpiller och julafton

-”Coca tea, good morning amigos, coca tea”, vrålar en av bärarna alldeles för tidigt utanför vårt tält. Bosse är snabbt uppe och lyckas övertyga stackaren utanför att två teskedar socker blir perfekt. Det är en halvkylig och lite för tidig morgon.

Första timmarnas vandring går uppåt, och då är jag bland de starkare i gruppen. Uppe på en topp väntar jag på resten av gruppen (exklusive de ynglingar som antagligen är framme sedan länge). Då börjar vandringens första ösregn.

Nu bär det plötsligt av nedåt, och jag är nu bland de långsammaste i gruppen. Otroligt jobbigt och svårt att hålla balansen på de blöta stenarna.

Jag kommer fram till lunchstället mitt på förmiddagen och välkomnas av Rasmus och Daniel. I väntan på de andra lägger jag mig raklång på en bänk och, tamejfan, jag slumrar till några minuter. Totalt stannar jag nästan två timmar innan alla har kommit och hunnit äta.

Eftermiddagen blir inte jättelång; tempot är ganska behagligt. Dock bär det av en del nedåt, och som vi har lärt oss nu, där är jag långsam. Andreas och Bosse har käkat racerpiller, och dem ser vi inte förrän vi kommer fram.

När vi till slut anländer till vårt camp känns en dusch så här på julafton som en dröm, om man nu gillar iskallt vatten och en stråle.

Något som är väl värt att nämna om denna tur är maten. Vi får helt otrolig mat vid alla tillfällen. Oftast olika soppor till förrätt och sedan fat med allt möjligt till varmrätt. Idag serveras exempelvis ceviche gjord på mango istället för fisk.

Det är läggdags tidigt även ikväll, och det kanske är rimligt eftersom vi ska gå upp 03:30 imorgon.