Iguazú, Brasilien: Fattiga riddare, turistiga turister och magiska fall

Det är dagen efter pinkfesten, vilket borde innebära att folk är lite trötta när det vankas frukost, men alla ser förvånansvärt pigga ut. Jag är (såklart) med i dagens matlag, och Reseledar-Carro tycker att ”brunch” är en bra idé trots att klockan bara är lite efter 8.

Vi smäller på stort och steker äggröra, korv och fattiga riddare. Mycket uppskattat och avancerat jämfört med hur frukosten brukar vara.

Idag är det dags att ge sig ut till de stora vattenfallen här i Iguazú. Några i gruppen ska flyga helikopter över dem, och det finns även andra aktiviteter som exempelvis att åka rib-båt, men jag och några andra väljer att åka taxi och sedan promenera.

När vi kommer dit inser vi snabbt att vi är på det stället på resan, inklusive Machu Picchu, där det är mest turister. Först köper man biljett till nationalparken, väljer ett tidsspann och vallas sedan in i en kö för att åka buss några kilometer ytterligare för att komma till fallen.

Vi är, som sagt, på den brasilianska sidan, och enligt uppgift är den lite mer ”turistigt” jämfört med den argentinska, men å andra sidan är det lite smidigare att ta sig hit. Och fallen är helt fantastiskt vackra och mäktiga.

Det är ordentligt varmt idag och svetten fullkomligt rinner av kroppen. Den ganska långsamma och korta promenaden tar lite drygt 2 timmar inklusive oändligt många fotostopp. Vi trängs med tusentals människor, men är ändå nöjda.

Trötta och hungriga tar vi det kloka beslutet att åka in till city för att äta. Priserna här ute vid fallen är nämligen astronomiska. Exempelvis kostar en vanlig isglass motsvarande över 50 svenska kronor. Det slutar med att vi hamnar på samma ställe som igår när vi åt buffé.

Tillbaka på campingen sent på eftermiddagen blir det vila och att ta det lugnt fram tills middagsdags och läggdags. Det är otroligt varmt och luftfuktigheten är hög.

I morgon rullar vi vidare mot kusten!