El puyo, Ecuador: Choklad, halkig regnskog och blöta turister
Natten i vår lilla hydda var mycket behaglig, och idag fortsätter regnskogsäventyret i Amazonas.
Först tar vi en kort promenad, och vår guide visar oss fiskar som föds upp i en damm. De är utrotningshotade i området eftersom lokalbefolkningen fiskar och äter dem. En liten bit längre fram får vi se små kajmaner, en sorts reptil.
Frukosten blir vi bjudna på vid ett ställe där de tillverkar choklad. Överlägset bästa frukosten hittills (mycket som är bäst just nu; vi maxar verkligen precis hela tiden). Fruktsallad och yoghurt, en kaka gjord på yukapalm med smält ost i och varm choklad gjord av nymalen kakaoböna.
Vi får en rundvandring bland kakaoträden i trädgården och får smaka på kärnorna direkt från bönan, som märkligt nog smakar fruktigt.
Bönorna torkas i minst 15 dagar innan de rostas och mals ner i omgångar tills det bildas en kakaomassa. Ren kakao är väldigt besk men otroligt kul att få smaka.
Sedan är det äntligen dags för den lite längre djungelturen. Vi har fått låna gummistövlar, vilket är tur. Vi hinner inte gå långt innan himlen öppnar sig och bjuder på en riktig monsunskur.
Vid en kort paus gör guiden snöre av bladen från en växt, och jag får ett vackert halsband.
För att komma fram till vattenfallet, som är ett av dagens delmål, måste vi först vandra, sedan vada på jättehala stenar i en liten å, och slutligen simma sista biten. På vägen tillbaka från vattenfallet, när precis allt är genomblött, det är svårt att gå och regnet vägrar ge sig, så tittar jag och Bosse på varandra och börjar garva. Det är ju precis det vi vill uppleva, riktig regnskog!
Regnet tilltar ännu mer och det är inte lönt att byta om eller ta på sig något torrt. Med jämna mellanrum stannar vi och tömmer stövlarna.
Sista biten ner för bergssluttningen är regnig och lerig. Det är nästintill omöjligt att gå. Detta är alltså en ”enkel” vandring enligt vad guiderna sa innan vi började. Det gäller att se till var man sätter händerna; det är gott om taggiga buskar och träd.
När vi till slut är framme har det precis slutat regna. Smutsiga efter att ha ramlat i leran otaliga gånger, och blötare än en fisk, byter vi om till inte torra men möjligtvis lite mindre blöta kläder och gör oss redo för lunch.
Det hinns med en kort siesta i hängmattorna innan vi åker vidare till en liten by där vi välkomnas av urbefolkningen. Det bjuds på show med trummor och dans, några av oss målas i ansiktet, och vi får se lite fler djur.
Ett obligatoriskt kaffestopp på vägen, och snart är vi tillbaka i Baños för en välförtjänt dusch och torra kläder!
