Ekvatorn och Otavalo, Ecuador: Ingen ac, oklar gräns och alpackaull

Äntligen var det dags att hoppa på den rosa bussen! Bussen, från 1987, är utan tvekan den nyaste Rosa Bussen jag har åkt med. Självklart saknas luftkonditionering, och längst bak där jag råkar hamna är det riktigt hett idag.

Efter en stunds körning ut ur Quito gör vi ett tretimmarsstopp vid ekvatorn. Allt är otroligt ”turistigt”, men ändå fint. Det är uppenbart lågsäsong nu, för vi är nästan ensamma på platsen.

Ecuadorianerna verkar inte helt överens om vart gränsen egentligen går; någon påstår till och med att den är 1 km bred. Bussmekanikern Miguel hävdar att hans hus ligger mitt på gränsen. Vem vet.

Vi fortsätter åka några timmar och på seneftermiddagen kommer vi fram till Otavalo. En mysig stad som är betydligt mindre än Quito, känd framför allt för sin marknad där man säljer lokalproducerat tyg av alpackaull. Jag och några kamrater tar en kort promenad dit och ser oss omkring.

Det blir ytterligare två nätter på hostel. Vi börjar ju nästan bli bortskämda nu innan det ”riktiga” bussäventyret drar igång.

De flesta av oss i gruppen går ut och äter gemensamt på kvällen. Ölen gör säkerligen sitt, så det blir tidig kväll även idag!