Chichén-Itza: Magiskt underverk, fånigt leende och karnevalsrykte

När vi beställde transporten till Chichén-Itza igår var vi extremt tydliga med att vi minsann ville åka från hotellet absolut senast 07:00 trots att både receptionisten och mannen som sålde turen till oss ville åka senare. Vi blir uppriktigt förvånade att den är i tid, men otroligt nöjda.

Dag är en stor dag, vi ska besöka ett av jordens 7 moderna underverk, och Sebastian har läst sig till att man ska vara där när dom öppnar, det vill säga klockan 8 för att eventuellt kunna ta lite bilder utan allt för mycket folk.

Vi möter upp Cesar, vår guide, som fixar med biljetter och annat. Efterosom jag inte hunnit äta frukost och vi har några minuter på oss innan dom öppnar smiter jag iväg och köper en korv som är närapå oätlig men den stillar den värsta hungern. Strax kommer Cesar igen och vinkar, och vi kan gå in bland de första.

Han är otroligt kunnig och pedagogisk, och redan strax efter ingången stannar han och babblar på. Jag och Sebastian vill egentligen bara in och fixa våra bilder, så kan vi ta snacket sen. Just som vi otåligt tänker påpeka detta går vi iväg igen.

Synen som strax efter möter oss är magisk, och ni får själva bestämma, men några av bilderna tycker jag blir riktigt bra och framförallt utan massa folk ivägen,

Cesar placerar oss på en bänk i skuggan med fri syn över pyramiden samtidigt som han entusiastiskt berättar. Där och då upplever jag den där magiska känslan som jag väldigt sällan gör, men ni som följer bloggen vet. Mount Everest Base Camp är ett annat exempel på plats. Vi befinner oss i Mexiko på en historisk plats som är så otroligt häftig.

Vi fortsätter vandra runt och Cesar berättar allt vi behöver veta och svarar på alla frågor vi har, och knappt två timmar senare tackar vi för otroligt proffsig guidning.

När vi nu blickar utöver området är det rejält mycket människor på platsen, vi ler lite fånigt och konstaterar att det verkligen var värt att gå upp extra tidigt för att slippa rusningen.

Jag drar med Sebastian bland de oräkneliga stånden med souvenirer, där den ena vill pruta ner än den andra. Vi tar en runda till bland ruinerna och insuper känslan att vara där innan vi är nöjda och åker tillbaka till Valladolid där vi blir avsläppta i centrum.

Klockan är bara lunchtid, men bristen på riktig frukost har gjort oss hungriga och det måste åtgärdas. När det är gjort köper vi bussbiljetter tills i morgon, och kanske det viktigaste av allt, fixar ett tygmärke till samlingen. Givetvis försöker försäljaren blåsa mig, och lika givetvis prutar jag rejält, men blir helt säkert ändå lurad.

Eftermiddagen blir lugn, vi gör den korta promenaden tillbaka till hotellet, vilar lite (och dricker eventuellt en kall öl…) och går tillbaka till centrum. Ryktet säger att det ska vara någon form av karneval någonstans på kvällen. Och vi har sett några lastbilar som visar tecken på detta. Vi tittar på lite dansuppvisning på torget och ser någon enstaka lastbil med skrönande folk på flaket köra förbi, men ganska tidigt är vi nöjda för dagen och beger oss tillbaka till rummet.