Cancun och Flyg till Santo Domingo: Potentiell gratisfylla, obegriplig flygplats och hotellkaos
Vårt flyg lämnar Mexiko strax efter klockan 18 i eftermiddag, så vi har några timmar på oss att fortsätta utforska staden. Det ska finnas en stor och berömd marknad med krimskrams några kvarter bort från hotellet, så det blir perfekt att gå dit.
Det är lite märkligt med alla dessa marknader. Nästan oavsett vilket land eller vilken stad man är i ser de likadana ut, och framförallt säljs samma saker. Alla dessa souvenirer. Det som är lite unikt just här är möjligtvis utbudet av tequila, och det finns goda möjligheter för gratis fylla eftersom alla vill bjuda just dig. Priserna på drycken är många gånger vansinniga fantasipriser, så är man verkligen intresserad borde det finnas goda utsikter för att pruta.
Vi äter en snabb lunch på McDonalds och nyttjar deras wifi för sista planeringen innan vi i god tid åker ut till flygplatsen.
Något som vi åtminstone tror att vi börjar lära oss är hur flygplatserna här fungerar (eller snarare inte fungerar), men man upphör aldrig att förvånas. Som tur är står vi nästan först i kön till incheckningen, för där får vi reda på att vi måste fylla i ett ganska obegripligt elektroniskt dokument för att bli insläppta i Demokratiska Republiken. När det sedan blir vår tur visar det sig att vi saknar någon stämpel från mexikanska immigrationen, varpå vi hänvisas till flygplatsens minsta kontor allra längst bort och nästan undangömt.
Men som sagt. Vi är ute i god tid och har god marginal för sånt här, och faktum är att kön till incheckningen fortfarande nästan är så gott som obefintlig.
Flyget går bra, och när vi landar strax efter klockan 22 står en taxichaufför med skylt och väntar på oss. Han kör som en dåre och sicksackar mellan filerna och undviker bilar och lastbilar som saknar bakljus i mörkret.
Äntligen framme på hotellet visar det sig att det trots vår bokning är fullt. Men vi kan få rum på ett närliggande hotell med samma ägare.
Lockan 23:30 i ett halvskumt kvarter i Santo Domingo är man inte jättekaxig, så efter lite diskussion med en receptionist som inte kan ett ord engelska sitter vi i en ny taxi som tar oss några kvarter bort.
Vi har valt ett billigt rum, och man brukar ju säga att man får det man betalar för. Sällan har det stämt bättre. Rummet, inklusive toaletten, är nog inte städat det senaste decenniet. Det finns ac på rummet, men den låter som en jumbojet. Sitsen på toaletten är sprucken, så när man sätter sig klämmer man skinkan. Fönstret ut går inte att stänga helt, så man hör precis allt som händer vid poolen några våningar nedanför.
Men det är som sagt åtminstone billigt.
