Buss till Valladolid: Land 47, märkligt ingenmansland och krångliga bussar

Idag blir bästa Malin äntligen vuxen och firar sin 40-års dag, så jag passar på att ringa och gratulera och hör mig för hur tröttsamt huvudet är efter vad jag vet var lite kalas igår kväll. Hon håller uppe fasaden och låter oväntat pigg.

Sebastian och jag vinkar adjö till Lena som tyvärr åker hem idag, och hoppar in i vår förbeställda bil som ska ta oss till gränsen till land 47; Mexiko! Turen är knappt två timmar lång, men vi åker bekvämt i en stor Land Rover.

Gränskontrollen är bland det märkligaste jag har varit med om. Vi stämplas ut ur Belize, fyller i blanketten för inträde i Mexiko och blir sedan visade ut ur byggnaden. Lite förvirrade över vad nästa steg är börjar vi följa vägen och gå. Några tuctucs undrar om vi vill ha skjuts, men vi nekar artigt. Vi befinner oss ju i ett ingenmansland och har inte tänkt gå så långt.

Vi promenerar en stund med en lite olustigt känsla, eftersom vi inte har fått någon stämpel att vi är inne i landet. Efter några hundra meter ser vi några byggnader och tar riktning dit. En gammal man kommer ut ur vad som ser ut att vara ett bostadshus och pekar vägen åt oss. Vi passerar fler hus, ett hotell och till och med ett kasino i detta vad vi fortfarande är övertygade och hoppas är ingenmansland.

Lite längre bort ser vi äntligen något som liknar en normal gränskontroll. Inne i terminalen är vi helt ensamma och lyckas påkalla uppmärksamhet från en trött tjänsteman som ger oss en blankett att fylla i. När vi tagit hjälp av honom för att besvara flera högst obegripliga frågor stämplas vi äntligen in. Skönt att det inte är massa folk och kö när det inte är solklart hur man ska göra.

En kort taxifärd senare är vi i Chetumal varifrån vi slutligen ska ta bussen till Valladolid. Såklart är inget med varken biljettbokning eller påstigning glasklart, men vi köper i alla fall varsin biljett och lyssnar uppmärksamat på en herre som står och gapar och pekar. Om allt möjligt faktiskt utom just vår buss. Det finns ingen skärm eller annat som skulle kunna hjälpa oss.

Tillslut rullar bussen in, vi går ombord och åker iväg. Några timmar senare är vi tillslut framme på hotellet och fixar med turen inför i morgon, möter upp guiden för lite info och äter en lite för stor kvällspizza.