Buenos Aires: Ingen hablar engelska, stadstur och överprisade ribs

Jag hinner inte mer än 100 meter från hotellet innan jag möts av ljudet från trummor och visselpipot. Det förbereds tydligen för demostration. Jag blir såklart nyfiken och går dit och fotograferar. Strax får jag höra att det ska bli en jättedemonstration mot nyvalda presidenten. Kanske bättre fly än illa fäkta tänker jag och går vidare.

Efter en stund stannar jag vid ett ställe för att köpa frukost. Där möts jag av en trevlig kille som otroligt nog pratar engelska. Han berättar ivrigt om staden och tipsar om olika mat som jag bara måste testa.

Planen för dagen är en klassisk ”Hop-on” tur. Kvinnan på gatan som säljer dessa förstår nästan ingen engelska alls, men jag följer med henne till ett kontor strax över gatan. Det visar sig att om man betalar med dollar blir det nästan 30% billigare vilket jag råkade ha som tur var.

Första gången jag hoppar av bussen blir utanför Boca juniors fotbollsarena. Jag köper en dyr biljett där, men det var tydligen bara för museet. Stadion fick man inte gå in på just nu.

Jag hoppar på bussen igen, och när jag tänker gå av för att äta en redan sen lunch så blir jag upplyst om att det bara kommer gå tre bussar till, vilket innebär att jag inte kommer ha möjlighet att ta mig varken runt eller tillbala utan taxi. Så jag åker vidare hela varvet.

Lite eftermiddagsvila på hotellet hinner jag med innan jag beger mig ut mot en pryl- och matmarknad som jag har hört ska vara bra. Taxichauffören hablar ingen engelska överhuvudtaget. Och det är det enda ordet han säger på hela turen. ”No”. Jag har dessutom varit slarvig och bokat till fel ställe, så jag blir avsläppt på en bakgata. Som tur var är det ingen jättlång promenad för att komma rätt.

Framme vid marknaden, som enligt google ska ha öppet till klockan 20, och google har som vi alla vet aldrig fel visar det sig att det mesta ändå är stängt. Jag är egentligen inte hubgrig, men har blivit tipsad om en bra restaurang som ligger strax utanför marknaden. När jag kommer dit ser den helt igenbommad ut, men set sitter en gubbe utanför som jag pratar med. Han kan såklart ingen engelska, men jag lyckas ändå färstå att stället eventuellt öppnar klockan 20, dvs 1,5 timmar senare.

Så vad gör jag? Går och köper glass så klart. Och blir ännu mer mätt. Jag är ganska nära floden, så jag tar en promenad längst med den. Där ligger jättemånga restauranger och är fullt med folk. Jag funderar på att gå in på något av ställena, men det visar sig vara astronomiska priser på alla ställen. Utom möjligtvis Mc Donalds.

Tillslut kommer jag i alla fall tillbaka tlll den före detta stängda restaurangen och möts av en vad jag gissar är engelsman. Det inger såklart hopp om stället, men sedan blir jag anvisad en servitris och allt är som vanligt igen.

Jag som hade förberett ett tal om mina förväntningar på ”stans, kanske till och med landets bästa ribs. Hursomhelst lyckas jag beställa just det, med pommes.

Det går otroligt fort att få in maten, och man kan konstatera att jag får precis och exakt det som jag har beställt. Servitören kommer in och delar köttet med en sked, precis som jag läst.

Men. Är det verkligen så mört som ryktet säger? Svaret blir nja. Det är egentligen inget fel alls på köttet, förutom att det är ganska smaklöst. Och absolut inga tillbehör. Ingen sås (det brukar visserligen vara sparsamt med det här) och inga grönsaker. Bara köttet och pommes. Dessutom otroligt överprisat.