Blue Mountain: Kringelikrokvägar, skrattande guide och stark rom

Efter lite strul med upphämtningsplats och betalning lyckades jag till slut få ordning på allt och boka dagens tur till Blue Mountain, framförallt känt för sina kaffeodlingar. Jag står ute på gatan strax före avtalad tid, och chauffören är punktlig. Vi kör till ett närliggande hotell för att plocka upp ett par, och de är inte alls lika punktliga. Frågan är om de ens var vakna när vi anlände.

Jag, en guide och två amerikaner från New York åker sedan ut ur stan och upp i bergen. Sträckan är egentligen inte så lång, men vägarna är bedrövliga. Efter att ha åkt runt i Peru och Bolivia trodde jag mig ha sett det mesta vad gäller just bergsvägar, men där bedrog jag mig. Stundtals känns det som att vägen bara består av 180-graders svängar, milslånga (nåja…) stup och hål i vägen som chauffören tvingas parera.

Landskapet är i alla fall magiskt vackert, och det är nästan så att enbart bilturen gör resan värd. Vi stannar till några gånger och fotograferar, som de sanna turister vi är.

Efter drygt två timmar blir vi avsläppta uppe i bergen vid en restaurang, blir sammankopplade med andra grupper från turistorter som Montego Bay, och får brunch. Efter en kort introduktion och förevisning om kaffebönan hoppar några av oss in i en minibuss och fortsätter färden på de slingriga vägarna.

Guiden skrattar åt sina egna skämt mest hela tiden, men däremellan får vi information om växter i allmänhet och kaffe i synnerhet. Vi gör flera korta stopp, promenerar korta sträckor och fotograferar. Snart är det dags för lunch bestående av torr kyckling och ris. Åtminstone mättande. Tjejen som jag delade bil med hit har köpt rom som hon bjuder på, och fyller glatt på innan vi inser att den innehåller 65% alkohol.

Efter den sena lunchen blir sista stoppet vid ett vattenfall där man kunde bada, tyvärr hade den informationen inte nått så många, däribland mig och amerikanerna.

Vi tar oss återigen ner för den spännande vägen, rakt in i Kingstons rusningstrafik. Efter mycket om och men är jag tillbaka på hotellet, trött och nöjd.

Sista dagen på det här otroligt långa äventyret (lämnade Svea Rike den 28 november) närmar sig sitt slut. I morgon är det dags att flyga hem till kallare breddgrader och påbörja planeringen för nästa äventyr.

Alla vackra sagor har också ett slut – vi hörs och ses!