Polenta-orgie, palats och pratglad taxi-chaufför

Ceaușescus palats!

Föga förvånande dissar Daniel hotellfrukosten. Efter att numera har rest tillsammans ett antal gånger borde jag naturligtvis kunnat förutspå detta. För vissa andra (Läs: Jens) är mat väldigt viktigt, och eftersom vi två delar rum under vistelsen, mest för att vi somnar först och vaknar tidigast, så är det ganska naturligt att vi är först på plats i hotellets matsal.

I dag står det ”Utforska Bukarest” på schemat, och högst på dagordningen Ceaușescus palats. Tydligen är detta världens näst största administrativa byggnad efter Pentagon i USA. I vår iver att få se så mycket som möjligt av staden beslutar vi oss för att promenera från hotellet, en ganska kort tur på ungefär 20 minuter. Staden visar sig från sin bästa sida och det är riktigt ”vårväder” med våra mått mätt. Väl framme uppstår dagens första problem.

Village Museum

Tydligen måste man ha pass för att bli insläppt, och några (exklusive undertecknad) har naturligtvis inte med dessa. Vi bokar i alla fall tid för en guidad tur och hela gänget trycker in sig i ännu en mini-taxi och beger sig mot hotellet.

Chauffören är en riktig papegoja med taskig engelska som gärna guidar oss runt i stan. Såklart, eftersom vi betalar. Vi har någon timme att döda innan vi ska tillbaka till palatset, och han bestämmer enväldigt att bli vår privatchaufför resten av förmiddagen. Efter pass-hämtning på hotellet kör han oss till den näst största turistattraktionen i Bukarest; Village Museum. En utställning som visar hur rumänerna har bott rent historiskt. Kanske inte så jättespännande, men fantastiskt väder och trevlig promenad.

5 glada svenskar i Rumänien

Vår självutnämnda chaufför har väntat tåligt i sin bil utanför, och ser riktigt lycklig ut när vi kommer tillbaka och han kör oss tillbaka till palatset. Han skryter om hur oerhört duktig han är som just slutat röka, och sparade därmed 400 LEI i månaden (knappt 850 SEK) som han nu istället kan spendera på horor. Här tackar vi ödmjukast för oss och efter att antagligen betalat ett galet överpris kör han vidare och vi går in i palatset.

Guiden är en ung man med nästan överdrivet mycket energi och på ett lite ”drygt” sätt får kämpa rejält för att hålla ihop den spretiga gruppen på vår promenad genom byggnaden. Mäktigt och överdrivet är väl orden som enklast sammanfattar turen. I en av de stora salarna pågår en modeshow som vi gärna hade stannat på. I ett annat rum står vi vid balkongen där Michael Jackson en gång hälsade på sina fans.

Johan och hans inte så älskade Polenta

Vem man än frågar om bästa restaurangen i staden, oavsett om det är en utländsk turist eller lokalbo, så får vi samma svar. Vi måste besöka Caru cu Bere. Stället ligger i Gamla Stan och vi tar oss dit för att äta sen lunch. Hovmästaren placeras oss nere i en källare, och snart har vi beställt in mat utan att egentligen veta vad vi faktiskt har beställt. Jag och Jens tror oss beställa in varsin drink innan maten, som inte alls var en drink utan ett glas med ren sprit. Bra start!

Nu börjar en äkta polenta-orgie. Rumäner äter uppenbarligen polenta till allt. Förrätt, efterrätt och antagligen efterrätt också. Vi beställer alla olika rätter, men allt innehåller polenta i en eller annan form. Polenta är alltså en slags tjock helt och hållet smaklös majsgröt. Mest besviken på sin middag är nog Johan (som möjligtvis fick liiiiiite mer polenta än oss andra), även om åtminstone jag inte hamnar långt efter på den skalan.

Daniel frågar lite försynt kyparen om han verkligen fick det han beställt, varpå han blir utskälld och övertygad om att ”Det här minsann är jättegott” och börjar äta. På Jockes mat. Nu visade det sig att denna maten faktiskt var ganska god, och när den rätta maten verkligen kom och kamraterna byter så att allt blir rätt, är besvikelsen enorm.