5 svenskar flyger till Bukarest
Den 5 man starka kvintetten packar ner tandborste och beger sig mot Skurup för en långhelg i Rumänien. Någon tyckte att det minsann är bästa tiden att åka dit, i början på november.
Detta är den nästan ocensurerade berättelsen om vad som egentligen hände. Av det vi minns.
Jocke styr skutan tryggt ner mot Skåneland och hur otroligt det än må låta så är gruppen framme i god tid och förutom ett mindre missöde där undertecknad fick sin tandkräm konfiskerad av en argsint tulltjänsteman så gick allt förvånansvärt bra.
Expressen skrev några dagar före vår resa om de bästa platserna i ett plan; Längst bak. Därmed kan ni gissa vår glädje när vi placeras just där. Nu råkar det dock vara så att man uppenbarligen inte ska tro på det som står i skvallerblaskorna. Vi blev serverade sist och fick gå av planet sist. Jaja. Ingen nöd på oss.
När planet skall lyfta är det riktigt läskigt, även för en i normala fall icke flygrädd man som mig. Det skakar till rejält när hjulen lämnar marken, men några spännande luftgropar senare är vi stabilt uppe i luften.
Johan inleder ganska snart en ögondans med en av flygvärdinnorna, men lyckas inte särskilt bra med sitt uppdrag. Jocke och Jens tar över och snart pratar alla med den trevliga damen. Alla utom Johan alltså.
Vi landar i Bukarest strax före klockan 1 på natten, och hinner inte mer än fundera på taxi innan samtliga landets chaufförer inleder ett bedrägeri-potpurri med priserna som utökades för varje tur och som når sitt kulmen när Daniel blir utskälld av en mycket arg rumän efter att han blivit lurad på nästan 10 kronor.
Taxibilarna i Bukarest är nästan samtliga av märket Dacia av minsta möjliga modell, och vi sparar säkert 10-15 kr på att trycka in 5 småväxta svenskar i en sådan på väg till vårt 4-stjärniga hotell. Antagligen fick diverse vitala kroppsdelar men för livet. Den där graderingen av hotellen i Rumänien tåls att återkomma till i senare inlägg.
I receptionen på hotellet finns diverse kartor över staden och foldrar med saker att göra och se, och kanske borde vi inte bli förvånade över att hälften verkar bestå av olika ”massage-centrum”.