Namche Bazaar – Debuche (3820 m.ö.h)

Dimma på väg in

Det är en fin morgon, och efter att ha fått lite för mycket solbränna på händerna igår tar jag inga risker. Nu ska det minsann smörjas in ordentligt. Här uppe bland bergen tar man inga risker. Av något slag faktiskt.

Första delen av dagens etapp är förhållandevis enkel, och vi går från 3480 meter ner till 3200 meter där vi äter dagens lunch; Stekta nudlar. Det kan vara det bästa hittills och det är underbart att äntligen kunna äta med full aptit! Det kan behövas, under eftermiddagen ska vi stiga till 3820 meter på ganska kort sträcka.

Hårda britter

Strax innan vi blir serverade vår måltid faller första regndroppen och vi flyttar snabbt inomhus. Vid bordet bredvid oss satt ett gäng britter, och uppenbarligen så är de aningens hårdare än oss, för de sitter kvar ute.

Vi börjar vår klättring långsamt uppåt, och nu börjar det bli rejält dimmigt. När vädret slår om i Himalaya så går det oftast väldigt fort.

Guiderna styr oss i ett precis lagom tempo, och vi tar många och korta pauser. ibland för att en jakkaravan ska passera, ofta för att någon behöver kissa eller för att vi helt enkelt är trötta (märkligt nog). Det är jobbigt att gå uppför. Ibland klättrar vi på stenar som bildar trappsteg och stundtals är det bara skön lutning på grusstigen.

Utsikt från toaletten på rummet.

Strax efter klockan 14:30 är vi till slut framme, samtidigt som regnet börjar tillta mer och mer. Här har vi faktiskt toaletter på rummet, vilket måste betecknas som riktig lyx här uppe där vi många gånger under turerna får nöja oss med ett hål i golvet. Just som jag är i avslutningsfasen på min toalett-föreställning, inser jag att man kan se rakt in genom fönstret. Stackars jakskötare som står utanför och arbetar…

Nu sitter vi framför kaminen i restaurangen och värmer oss i väntan på kvällens middag. Status? Absolut toppen!!

Kvällens underhållning

Sista delen av kvällen sitter vi och spelar kort. Efter högljudda diskussioner och intensiva förhandlingar lyckas vi till slut enas om reglerna och flera parti av ”sjuan” följer. Vår energiske och vansinnigt glada guide Prem följer spelet intresserat och givetvis bjuder vi in honom att delta. Det var en upplevelse i sig, en mer förvirrad (men fortfarande lika glad) spelare får man leta efter.

När det är dags att lägga sig är det riktigt kallt på rummet, gissningsvis bara några få plusgrader. Jag kör en heltvätt med våtservetter och blir snabbt som en ny människa. Eftersom vissa delar av mitt minne är ovanligt bra är de till denna resan givetvis alkoholfria (minns hemska incidenten utanför Singi).

För övrigt vill jag avsluta med att säga att jag börjar bli trött på maten.