Mount Everest Base Camp!

Mission Completed- uppdraget slutfört!

Jag blir sällan eller aldrig ”blödig”, faktum är att jag inte ens gråter på begravningar. Men det finns tillfällen då till och med Björn blir rörd. Som idag exempelvis, när jag helt plötsligt står mitt i självaste baslägret vid foten av världens högsta berg. Jag tar några steg bort från gruppen. Vänder mig om och försöker ta in vad som händer. Andas. Är glad att jag har solglasögon på mig. Vill inte prata med någon, utan försöker bara att njuta till max och ta in vad som händer. Det blir liksom inte så mycket större än så här. Mission completed- uppdraget slutfört.

Bästa resesällskapet på Mount Everest Base Camp!

Mount Everest Base Camp är inte alls en speciellt vacker plats. Där är stenigt, på vissa ställen snöigt och man har slagit upp tält lite här och var. Man ser inte ens toppen på det där jäkla berget. Men ändå, det är klassisk mark. Magisk mark. Det händer något med mig när jag kommer dit.

Vi fotograferar återigen som tokar, och Fatma bjuder på vedervärdig Nepalesisk rom.

Natten till idag var hemsk, jag hade knappt hunnit somna innan jag vaknade, och sedan var kalaset igång. Klockan visade 21:45. Man hallucinerar och har svårt att skilja på vad som är upp och vad som är ner. Man drömmer och är vaken samtidigt. Man kippar efter andan, och ju fler och djupare andetag man försöker ta, desto större blir paniken när man inte får i sig tillräckligt med luft.

Base Camp från ovan. Foto: Conny Andersson

Jag ser framför mig hur äventyret avslutas precis på mållinjen, men på något oförklarligt sätt lyckas jag till slut somna om åtminstone en liten stund. Antagligen av ren utmattning.

Vandringen från Lobuche till Base Camp tar långt tid, och vi är totalt ute i mer än 7,5 timmar. Men vi har tur igen, vädret är strålande och knappt ett moln syns på himmelen.

Vi äter en tidig lunch och prick klockan 13:15 så står vi där!

Firar bedriften med Nepalesisk rom!

Vägen tillbaka är riktigt jobbig och trotts att vi tappar höjdmeter får man kämpa med varje steg. Men just nu känns det som att det inte gör så mycket. Vi är klara nu. Låt det ta sin tid.

Just nu befinner vi oss på i Gorak Shep på nästan 5200 meters höjd, och för den som missat kan jag meddela att det känns väldigt tydligt. Nu har vi framför oss sista natten så här högt upp, och man kan bara hoppas att vi kommer må bättre när vi börjar gå neråt.