Jag, en fullfjädrad hypokondriker

Ska hålla mig frisk i Nepal!

Jag blir extremt sällan dålig (peppar, peppar, ta i trä…), och sist jag var hemma från jobbet för att jag var sjuk var några dagar före Göteborgsvarvet 2011 när jag drabbades av magsjuka. Tråkigt nog mitt i förberedelserna inför mitt första varv och jag var i mitt livs form.

Jag tror mig vara en av människorna som är minst rädd för att smittas, anser att man måste utsätta sig för det och att ”lite skit rensar magen”.

Men nu. Några veckor innan drömresan. Jag är så superhypokondrisk att jag nästan är rädd för mig själv. Om någon så mycket som snörvlar inom en 50-meters radie drabbas jag av hemskaste typen av feber. När jag går in på apoteket (vilket jag besökt ganska ofta nu inför resan) tror jag att alla ska smitta mig med sin ebola (varför skulle dom annars vara där, om dom är friska menar jag?). I går kväll hade jag lite huvudvärk, och vipps så hade jag fått en hjärntumör. Skulle magen råka bubbla till lite är det inte alls på grund av hunger utan jag har drabbats av värsta sortens kolera. Jag har för övrigt ingen aning om symtomen för just kolera.

Jag är även livrädd när jag är utomhus. Troligtvis kommer jag bli både överkörd och nedtrampad och bryta vartenda ben i kroppen.

Lite jobbigt faktiskt. Nu med mindre än två veckor kvar. Måtte jag hålla mig frisk!!

…sprang för övrigt milen precis, och blev knappt andfådd. Formen börjar ta sig åtminstone!