Flyg till Lukla

Mellan två säkerhetskontroller på inrikesterminalen i Kathmandu

Klockan 05:00 hämtar taxin oss för färd mot Tribhuvan airport, och det stora äventyret kan äntligen börja på riktigt. Trodde vi.

Låt oss backa bandet några timmar.

Klockan 01:25 vaknar jag av att magen bubblar, och strax sätter kalaset igång. Lös i magen och något så fruktansvärt illamående. Det dröjer inte länge innan jag även börjar kasta upp och jag tänker på min stackars rumskamrat samtidigt som jag ser framför mig hur jag inte kan flyga med och äventyret förstörs innan det ens har börjat.

Prick klockan 04:00 vaknar även Jonas, och med tanke på mitt tillstånd tar han inga risker och smiter ner till toaletten i lobbyn (5 våningar ner, givetvis ingen hiss) för att inte smittats av vad jag nu lider av. Några sekunder senare smälls dörren upp och han kommer inrusandes och hinner med nöd och näppe komma in på toaletten innan även han sätter igång och kalvar utav bara den.

Inrikesflyg till Lukla

När vi en liten stund senare möter upp övriga gänget sammanfattar vi att 8 av 12 i gruppen har drabbats av magsjuka, vissa med betydligt mer tydliga symptom än andra. Några har inte sovit en blund på hela natten.

Väl ute på flygplatsen, i avgångshallen innan säkerhetskontrollen, är jag först med att ställa till med stor show. Tänk er en stor hangar med fantastiskt bra akustik och ni kan räkna ut resten själva… Bakom något som ser ut som gamla incheckningsdiskar gömmer jag mig, men vad hjälper det? Vi tar oss igenom en märkligaste (nästintill obefintliga) säkerhetskontrollen jag varit med om, och jag kan konstatera att Kathmandus inrikesterminal närmast skulle kunna liknas vid ett kaos. Lägg därtill en handfull kräkande svenskar.

Planet var planerat att lyfta klockan 06:15, men vid den tidpunkten var inte ens alla incheckade. På grund av dimma i Lukla flyttades starttiden fram flera gånger, och tur var väl kanske det med tanke på kräkorgien som pågick för fullt. Jag själv fortsatte heroiskt att vara en del av den gemenskapen!

Tenzing Hillary airport i Lukla.
Foto: Conny Andersson

Efter att den där gruppen med märkliga svenskar likt en ormgrop lagt sig raklånga på golvet mitt i den överfulla vänthallen börjar plötsligt en väldigt arg kvinna skrika och gorma om att det är dags att borda planen. Vi fullkomligt flyger upp från vårt ryggläge och snart sitter vi på en buss på väg mot planet. Vi blir dock inte avsläppta, för tydligen har man återigen stängt flygplatsen i Lukla.

Inte särskilt långt tid efter lyfter vi äntligen och får, i alla fall om ni frågar mig, uppleva en ungefär 35 minuter lång magisk flygtur. Vill man ha bäst utsikt ska man sitta till vänster i planet på ditvägen (och således höger när man åker tillbaka till Kathmandu). Jag hamnar längst fram i mitten på planet, med perfekt läge att filma landningen på en av världens farligaste flygplatser. Filmar gör jag också. Trodde jag.

Notes to self: Tryck på rec. För i helvete.