Acklimatiseringsdag i Namche Bazaar

Namche Bazaar från ovan

”Ja må han leva uti hundrade ååååååår” gastar morgonkören samtidigt som jag med förvånansvärt god aptit slevar i mig gröten. Dessa fantastiska människor kommer alltså ihåg min dag! Vet inte om jag gillar det eller inte, för helst vill man nog sjunka genom golvet samtidigt som jag frenetiskt vispar runt med skeden i gröten. Men tack. Tack snälla underbara människor!!!

Idag har det som sagt varit acklimatiseringsdag, eller ”vilodag” som guiderna väljer att kalla det. Målet var att ta en tur upp till 3800 meter och sedan tillbaka till vårt tea-house för att äta lunch.

Däääär är Everest!!

Efter att ha gått ett hundratal höjdmeter händer det. Plötsligt och utan förvarning. Vi ser självaste Mount Everest topp för första gången. Dessutom är det klarblå himmel och inte ett moln så långt ögat kan nå, till skillnad från tidigare dagar. Bättre ställe att fira sin födelsedag får man sannerligen leta efter.

Vi fotograferar som om vi vore fullständigt tokiga, och sedan tar vi en snabb titt i ett litet museum som visar Sherpa-kulturen, som ligger strax intill utsiktsplatsen. Här vill dom att man ska skriva in sig i en slags gästbok och avsluta med sin signatur, så antagligen har vi nu skrivit på något kontrakt som gör oss skuldsatta för livet.

Sherpa Tenzing Norgay stoltserar med Everest i bakgrunden. Foto: Conny Andersson

Vandringen fortsätter uppåt, och stundtals är det riktigt flåsigt. Så mycket ”vilodag” var det ja. Väl framme stannar vi vid ett värdshus och dricker citronte, för det är tydligen det som man gör här, samtidigt som vi återigen kan spana upp mot den där underbara toppen. Där har det för övrigt börjat blåsa upp ganska rejält. Ser man på.

Nedstigningen går på ett kick, och efter lunch har vi fri tid i Namce Bazaar. Jag passar på att ladda upp choklad- och nötförrådet och att bara glida runt i denna fantastiska byn. Ibland kommer det jakar gåendes och då gör man bäst i att flytta på sig.

Eftermiddagen flyter på och det blir kväll, och Facebook går helt bananas med gratulationer och lyckönskningar. Kärlek till er alla! Redan idag skriver jag vykort hem, för enligt källor kan det ta några veckor att färdas till Svea Rike. Jag betalar receptionisten där vi bor för att se till att de skickas samtidigt som jag ber en stilla bön (Anm: i skrivande stund 2016-04-18 har de fortfarande inte kommit fram.).

En fantastisk födelsedag är till enda!