Oätlig korv, möte med Arnold och en förklädd klockjävel
Vi vaknar upp till ett riktigt höstfint London. Pigga eftersom vi somnade ganska tidigt glider vi ner för att äta frukost. Typiskt engelskt är det stor fokus på kolhydrater, och till bacon och äggrörar serveras en korv som av övriga sällskap får betyget ”fullständigt oätbar”. Nåja.
Strax vaknar även damerna till liv och kommer ner, och snart promenerar vi på led ut för att hitta busshållplatsen som är första etappen på väg mot Madame Tussauds. Hotellet ligger ganska centralt precis granne med Hyde Park, så det ligger bara några hållplatser bort.
Utanför vaxkabinetten ringlar sig kön lång, och det är inte helt glasklart vart man skall gå och i vilken kö man ska ställa sig i. Efter lite förvirring och efter att ha vägrat köpa biljetter online lyckas vi boka in oss för ingång någon halvtimme senare.
Möjligtvis kan detta vara Londons populäraste turistställe, och åtminstone jag har sett fram emot detta enormt och har höga förväntningar. Likt en skock får vallas vi in och efter obligatorisk gruppbild i entrén (som vi erbjuds köpa för den lilla summan av typ £20, ungefär 260 kr) står vi snart bredvid alla kändisar.
Stället är mycket imponerande, framför allt storleken på flera, många är betydligt kortare än vad de ser ut att vara på tv.
Efter att poserat bredvid idolerna (ser dom inte förvånansvärt klena ut??) hamnar man i en 4D-bio där det visas en kort film med superhjältar. Man fortsätter till Star-Wars rummet och åker i vagn längst en bana och är efter ungefär en och en halv timme ute.
Sammanfattningsvis kan jag konstatera att dockorna är imponerande äkta, utom möjligtvis Michael Jackson, eller kan det vara så att han verkligen såg så plastig ut i verkligheten? Jag hade nog förväntat mig att det skulle vara aaaaningens större och att vi kanske skulle behöva tillbringa lite längre tid där, men men.
Damerna vill tvunget fika, och vem är vi andra till att ifrågasätta detta, efter det är det dags för den där bilden på ”klockjäveln”. Jag övertalar dom att tunnelbana är det absolut smidigaste sättet, råkar älska just det, och strax kliver vi upp ur underjorden i Londons allra centralaste del.
Det första vi ser är, förutom alla miljarder turister, den där klockan. En säkerligen i vanliga fall vacker byggnad, som nu tydligen är under renovering och täckt av byggnadsställningar. Men ni kan vara säkra på att vi fick våra bilder ändå.
Äldsta modern och hennes dotter ämnar se kyrkan Westminster Abbey, och vi andra går över bron med delar av samma namn diskuterades huru vida vi ska åka upp i London Eye eller inte. Stor prislapp men kanske framför allt hög prislapp får oss att avstå. Siktet blir istället att hälsa på hemma hos drottning Elizabeth, en liten promenad bort.
Det brådskar ju absolut ingenstans, så vi tar god tid på oss och fotograferar allt bäst vi kan på vägen. Polissirener ljuder överallt, och ryktet går att det ska vara demonstration någonstans men det är inget som vi ser. Vi går den breda gatan fram, och strax står vi utanför grindarna vid Buckingham Palace.
Huruvida fröken Elisabeth är hemma eller ej låter vi vara osagt.
