Köpenhamn!

När jag fyllde 30 år i våras fick jag en fantastisk present, och i helgen var det dags att genomföra den. En helg i Köpenhamn med dom bästa! Klockan 09:02 rullade tåget ut från Halmstad station med slutdestination kungliga Danska huvudstaden.

Ombord i vår vagn sitter ett ungdomsgäng och pimplar öl, och efter några stationer kliver några tjejer ombord som antagligen skall ha möhippa och alkoholhaltiga drycker kommer omedelbart fram. Jag säger lite halvt på skämt att ”det vore oerhört gott med en öl nu”, och vipps så har hela gänget varsin kall i handen. Visste att man kunde lita på Frida och Erik. Läser även i en broschyr att Fader Frost hänger på Tivoli så här års, så han skall vi givetvis också besöka senare på kvällen.

Frida tog för övrigt på sig rollen som resans mormor. Hon tar fram sin medhavda väska och dukar fram termos med te, hembakat bröd och gröt. I knäet ligger en blommig servett i det fall det skall spillas. Duktigt!

Väl framme i Köpenhamn tar vår självutnämnde guide Jessica befälet och med beslutsamhet i blicken tar hon ut riktningen mot vandrarhemmet. Efter varje gatukorsning gissas det hejvilt och vi andra följer snällt efter i ett fint litet led. Och se där- efter inte allt för mycket okynnesgående är vi snart framme. Tyvärr kunde vi inte få tillgång till rummet ännu, men vi dumpar bagaget och beger oss mot Ströget. Nu skall det ätas.

Hos Jensens Böfhus tar det stopp. Här serveras det frokost till klockan 16 varje dag. En frokost som i mitt fall bestod av ”Et rigtig godt stykke oksekød med favoritsauce og råstegte kartofler.” En liten köttbit på 230 gram. Till detta dracks en stor öl. Danskarna är konstiga men jag gillar deras frukost.

Efter att ha avnjutit en fantastisk och på tok för stor måltid stod det Ströget på schemat, och gruppen gav sig ut och armbågades med typ en halv miljard andra (mestadels svenskar lät det som) som hade tänkt samma sak. Riktigt mysigt att bara gå och titta. Det blev ett stopp i en stor galleria med massor av våningar. Tanken var tidigare att kanske titta på julklappar, men det blev inget med det. Det får helt enkelt jultomten fixa själv om det skall bli något. Hinner även med en traditionell trevlig julmarknad på ett av stadens torg.

Nu är klockan tillräckligt mycket för att få tillgång till rummet, så långsamt vänder vi om och går tillbaka. Lite vila och några öl på rummet, sen skall vi vara redo för kvällen. Jag och Erik smiter in på 7-eleven för att införskaffa dryck och här någonstans håller Erik på att ställa till med en mindre scen när han betalar och vårt 6-pack öl visar sig kosta nästan 100 kronor, trotts att det står 59 på hyllan. -”Det är panten” yrar kassören. Erik muttrar, drar åt sig påsen, blänger argt och sen går vi.

Om ni någonsin får för er att övernatta i Köpenhamn finns det bara ett ställe som är värt att bo på: Danhostel. Tar man med sig egna lakan kommer man riktigt billigt undan. Ett fantastiskt och för att vara vandrarhem riktigt fräscht och fint. Nära på hotellkänsla. Glöm dock inte handduk och tvål! Vandrarhemmet ligger som sagt på lätt gångavstånd från Centralstationen, Tivoli och Ströget.

Dårarna vilar upp sig, damerna sminkas, ölen avnjuts och strax är vännerna redo för att göra Tivoli. Även här var det tjockt med människor. Det kurrar i magarna, och efter ett ö-råd beslutas att ett matställe är prio ett. I långsam lunk knatas det runt inne på det fantastiskt fina och julskyltade området. Tivoli är uppdelat i lite olika världar, till exempel ett Kinatown, en rysk del och en öl-gata. Öl-gata? Japp. Och just här råkade det finnas ett ledigt bord. Planerna ändrades drastiskt. Faktum är ju att man blir galet trött av att gå runt, och vätska ska ju vara bra då har jag hört. Äta kan man ju göra sen.

Det är ungefär vid denna tidpunkt som det hela börjar urarta. Diskussionerna är djupa och ingående, vilka jag inte kommer redovisa på bloggen. Innehållet var i alla fall allt från hur man äter spädbarn och vad spädbarn smakar och huruvida man kan använda sin penis som pekdon på en tuchskärm (till exempel på sin nya dator…). Jag fick även lära mig ett nytt ord: Att snigla. Tur att jag har så världsvana och kloka vänner. Tack, förstår inte hur jag har kunnat missa detta!! En liten lustig detalj är att när vi kom till stället var där smockfullt, när vi gick var alla borden runt vårt lediga. Skumt…

Malten sköljs ner och tillslut hamnar vi, efter att ha köat på tok för länge i kylan, på en italiensk pizzeria. Vid denna tidpunkt tog några (däribland eder bloggare) det kloka beslutet att Cola vore lämplig dryck till födan. Andra förstod inte detta.

Innan sällskapet lämnar Tivoli för denna gången hinns det med att shoppa lite i Ryssland, och Erik investerar i en ny familjemedlem, mr Suspisius (ja det stavas så) och lyckan är som gjord för vissa.

En snabb promenad in till stan, ett sunkigt ölställe som vad det visar sig har en medelålder på 45+, sen är gänget snart tillbaka på rummet helt utslagna. Klockan 23:30 är alltså alla helt galet trötta. någon av oss hinner knappast lägga huvudet på kudden innan John Blund tar övertaget och försvinner in i drömmarnas värld. Man är ju liksom inte 25 år längre. Och Nej. Det var inte jag som somnade först.

Tyvärr var det flera av gratulanterna  som av olika anledningar inte hade möjlighet att vara med, men som dom säger, det går ju fler tåg. Ni missade verkligen något, sjukt tråkigt att ni inte var med!