Uteliggare, vattenjakt, snorande kineser och en varning till känsliga bloggläsare
Känslan när man kryper längst in i hörnet vid en så gott som folktom gate, faktiskt lyckas slumra till och vaknar av att det är överfullt med folk och lång kö som slingrar sig runt mig? Fantastisk. Och som en uteliggare. Men bra. Mycket bra. God morgon Moskva!
Om man googlar på ”Moskvas flygplats” och ”övernatta” kan man läsa att den är utsedd till världens sämsta flygplats att göra just detta på. Nu råkar det vara så att jag ska tillbringa ungefär 7 timmar här, med ankomst klockan 4 på morgonen lokal tid, dvs i min hjärna är klockan bara 2. Ingen bra kombination.
Flygplatsen är jättestor, och överallt ligger det spritbutiker med billig vodka och souvenirbutiker som säljer t-shirts med ”coola” bilder på president Putin med solglasögon och fördelaktiga poser.
Jag är törstig och ger mig ut på jakt efter vatten, vilket ska visa sig vara svårare än det låter. Vid en maskin står tre lite yngre kineser och konvenserar och ser förvirrade ut. Moget plockar jag fram mitt kort för att visa hur man gör men inget händer. Vi följs åt till ytterligare några maskiner utan att lyckas få ut något, då vi passerar en öppen butik och roffar åt oss det vi vill ha.
Kvinnan bakom kassan tittat lite trött på oss och uttrycker med en djup suck -”It’s closed”. Oerhört märkligt. Hon sitter alltså bara där och gör tillsynes ingenting.
Till slut hittar jag en kiosk med ännu en otrevlig ryska, men denna är åtminstone villig att göra affär. Priset är i rubel och jag har inte den blekaste aning om hur mycket jag betalade. Blir väl en spännande överraskning när jag kommer hem.
Efter lite vila där jag nog trotts allt som sagts tidigare lyckas slumra till någon kvart eller så sammanlagt är det dags för frukost. Fortfarande vet jag inte hur mycket jag betalade, men jag fick varm choklad, en baconomelett och några tjocka pannkakor. Här sparar vi inte på några kalorier.
När det något försenat är dags att borda planet har jag ett äldre kinesiskt par framför mig, och mannen verkar inte helt frisk. Spottar och fräser. Och nu vill jag för första gången i bloggens historia varna känsliga läsare.
Mannen har en liten plastpåse med sig. Ni vet när man drar in sno och sedan spottar ut det? Det gör han hel tiden. I sin lilla plastpåse där det nu ligger en deciliter eller två. Förvisso bättre än golvet men vafan…
Nu är vi äntligen i luften och jag inser ännu en gång att jag misslyckats med mitt matplanerande. Jag är vrålhungrig!!!
