Kinesiska muren, Minggravarna, jag blir äntligen man och en rejäl utskällning

Som den sanna superturisten jag trots allt är har jag bokat guidad tur till Kinesiska muren idag, och 10 minuter över 7 blir jag upphämtad på hotellet. Morgonens märkliga frukost ska alltså förtäras på mindre än 10 minuter eftersom kineserna vägrar ge mig något att äta tidigare. Spännande upplevelse, och hysteriskt trycker jag i mig vad som verkar vara mest energi på så liten volym att jag hinner tugga och svälja. Korv, någon oidentifierad svamp och ett degknyte med någon köttfärsliknande innehåll.

Med på turen är förutom jag också en tjej från Filippinerna som bor i Hongkong, en fransk tjej som pluggar något med hotell i Kina och hennes mamma samt en tjej från Wales som jobbar här och hennes mamma. Och en vältalande guide naturligtvis.

Turen börjar med att vi åker ut till minggravarna, och först nu förstår jag fördelen med att åka iväg innan tuppen har vaknat. När vi kommer fram är vi första turistgruppen för dagen och har stället för oss själva, men det dröjer inte länge innan det börjar krylla av folk.

Om själva gravarna finns inte så mycket att säga, guiden berättar mycket intressanta historier om hur det var, och jag fotograferar för fullt.

Det är isande kallt och lite blåsigt idag så det är nästan skönt att sätta sig i en varm buss igen. På vägen mot muren stannar vi till vid en Jadefabrik, blir informerade om framställningen av detta och avslutar naturligtvis i en jättestor shopp. Här finns skulpturer och grejer som kostar hundratusentals kronor per styck. Imponerande kanske men ingen handlar något. Såklart.

Lunch ingår i turen och vi bjuds på soppa till förrätt vilket uppskattades enormt eftersom den var varm, och klassisk kinesisk plockmat till varmrätt. Även det välsmakande. Kanske var ändå tillhörande ölen det bästa.

Strax sitter vi på bussen igen, och efter lite mer än en timme är vi äntligen framme! Föga förvånande kryllar det av kineser och vi verkar nästan vara de enda västerlänningarna. För att komma upp till ”startplatsen” tar man en linbana, och när vi stiger ur möts vi av kraftiga svinkalla vindar. Nu är det riktigt isande.

Vi får cirka två timmar med fri hopp och lek på muren innan vi ska åka tillbaka, vilket i detta vädret är precis lagom. Jag promenerar sakta iväg och försöker smälta och ta in det oerhört mäktiga, dels i byggnaden i sig och dels att jag faktiskt är där. Möjligen störs intrycket något av antalet turistande kineser på platsen.

Stundtals lutar det riktigt rejält och man får upp pulsen under promenaden. Väl tillbaka vid startpunkten finns en stor sten med massa kinesiska tecken som säger att ”You are not a lucky hero until you reached the wall”. Eller som kineserna själva säger, ”det är först då man blir man”. Ha! Så nu vet ni!

Ner vi stelfrusna sätter oss i bussen igen frågar jag guiden lite försiktigt hur lång hela muren är, varpå hon skäller ut mig. -”Du är en dålig student” gastar hon. Tack som fan. ”Och du är en dålig lärare” tänker jag och knyter ilsket näven i fickan.

Hursomhelst, muren är 6400 km lång för den som undrar. Sa hon. Igen.

På vägen tillbaka mot stan är det dags för ännu ett shoppingstopp, denna gången ska det säljas pärlor till oss. Kort introduktion om hur det framställs och hur man kan se att dom är äkta, sedan en jättebutik. Inte heller denna gången lyckas de sälja något. Mycket märkligt…