Dag 3, Skógafoss och mer vandring
Skógafoss
Den som trodde att vi har varit på någon slags vilosemester får tänka om. Även idag ringde klockan strax efter att tuppen vaknat. Schemat är fulltecknat även idag, men tanken är att så sakta börja röra oss mot Reykjavik, där vi (Läs: Anna) har bokat kvällens boende.
Därför börjar vi med att köra åt motsatt håll. Skógafoss ligger nämligen bara en liten bit ifrån där vi befinner oss. Enligt den där berömda och omtalade guideboken ska där finnas ett av Islands finaste vattenfall, och det kan man ju inte missa.
Fantastiska fall!
Vi kommer ut till den finaste dagen hittills, knappt ett moln på himmelen och i princip vindstilla. Efter att ha styrt bilen på en liten och sjukt hålig grusväg rakt mot berget kommer vi snart fram till en större parkering och en gräsplätt full med tält. Något som förvånar mig oerhört mycket är att vi ser tyskregistrerade bilar. Den som kan berätta hur de tar sig till Island är välkommen att göra det. 4 veckor med båt kanske?
Fördelen med att gå upp i ottan är att japanerna uppenbarligen inte har vaknat ännu. En och annan morgonpigg engelsman syns till, annars är det ganska folktomt. Vi passar på att fotografera som tokar, ur alla möjliga vinklar. Bredvid fallet går en lång trappa upp till toppen, med knappt 400 steg (enligt Anna, ej guideboken. Reds. anm.) och vi följer tågandes de andra som är på väg upp. Väl uppe konstateras vi flåsandes (mest jag) att fallet faktiskt är vackrast nerifrån.
Ungefär samtidigt som vi parkerade vår bil såg vi ett gäng hurtiga ungdomar som direkt gav sig på trapporna upp. Då borde de således synas till när vi kommer upp. Men icke. Vi ser även en del andra som fortsätter stigen längre upp på berget. Inte heller detta stod det något om i boken. Nyfikna som vi är följer vi efter. Utan att veta varför.
Vi går förbi några riktigt häftiga fall och helt fantastiska stup. Herr Björn ser till att hålla sig på behörigt avstånd från kanten, medans resekamraten tvunget ska gå fram och titta mest hela tiden. Ett engelskt par är ute och går med sin son, uppskattningsvis 4-5 år, och jag blir rejält nervös när han börjar följa mig och Anna och kommer lite väl nära kanten. Av hans föräldrar får vi reda på att det, enligt deras bok, ska finnas totalt 20 vattenfall längst med stigen. Det framgår dock inte hur långt man skulle behöva gå, men då de har räknat till 7 st hittills, och vi har gått i över en timme, så väljer vi att vända och gå tillbaka mot bilen.
Japaner, japaner…
Nu är vi glada för att vi åkte hit tidigt i morse, för nu har nämligen japanerna vaknat ur sin dvala. De tältande tyskarna verkar dock ha flytt tältet, för på den plätten som tidigare var camping är det nu nästan tomt. Däremot vore det omöjligt att få en bild på fallet utan turister.
