Dag 1, Gyllene cirkeln och galet turistande
Fantastiskt landskap
Prick klockan 06:26 rusar jag ur bilen jag precis har parkerat vid Keflaviks flygplats. Något sen, men förhoppningsvis har Anna inte hunnit hämta ut sin väska ännu.
Sedan ställer jag mig och väntar. Och väntar. Och väntar. Läser att planet är några minuter sent. Väntar. Går en runda i vänthallen. Väntar. Efter ett tag sätter jag mig på ett strategiskt bra ställe för att kunna se alla resenärer som kommer gåendes. Väntar. Tur att jag inte alls stressade tidigare…
Glad Anna bestiger berg
Till slut dyker min resekamrat upp! Tydligen hade hon blivit tagen till extra kontroll i tullen. Tulltjänstemännen tyckte antagligen att hon såg ut som en knarksmugglare eller så, och ja just det kanske man skulle kunna diskutera.
Hursomhelst så hoppar vi i bilen och äventyret kan börja på riktigt. Vi båda är ganska hungriga, Anna efter nattens resa från Toronto och jag efter ett ganska snålt frukostpaket från hotellet. Inte alls många kilometer från flygplatsen svänger vi in och gör ett första stopp. Efter att ha börjat beställa det vi vill äta visar det sig att kvinnan bakom disken talar svenska, vilket ju naturligtvis underlättar.
Lögberg, Þingvellir nationalpark
Vi kommer köra runt ”gyllene cirkeln” en klassisk turistväg med många sevärdheter strax öster om Reykjavik. Dagens första stopp blir vid Þingvellir (Tingvalla) nationalpark, som närmast kan beskrivas som historisk mark på Island. Här hölls Islands första landsmöte år 930 och det är därmed platsen där landets parlament, Alltinget, bildades. Världens äldsta parlament sägs det! Naturen kring platsen är fantastisk, och tillsammans med halva japans befolkning fotograferar vi som tokar.
Bilfärden går vidare mot ett gejsertätt område lite norrut, Haukadalur, och detta är riktigt häftigt. En snabb lunch beståendes av lokal lammsoppa och blixtvisit i souvenirshoppen och letande efter en jordbävningssimulator som tydligen inte fanns.
Sedan ger vi oss ut i området. Videon nedan är på gejsern Strokkur som får ”utbrott” ungefär vart 3-5 minut.
Vi tjuvlyssnar på engelsmän som berättar varför vissa gejsrar har en klarblå färg, och konstaterar att andra turister, samma japaner som vi träffade tidigare, uppenbarligen inte läst guideboken. Då hade de vetat bättre och inte behövt ställa massa dumma frågor.
Vi gör en kort vandring upp på ett litet (väldigt litet faktiskt) berg med magisk utsikt över dalen och alla turister.
Nöjda med att kunna checka av första punkten på 2Do-listan sätter vi oss i bilen och slirar vidare.
