Strax före Vuonatjviken – 1 mil norr om Jäkkvik, ca 15 km

Välkommen till Vuonatjviken!

De sista kilometerna ner till Vuonatjviken gick som på räls och jag var framme strax före lunch. Leden går återigen genom tät björkskog, och helt plötsligt öppnar en liten by upp sig och man är framme.

I viken finns endast två bofasta hushåll, varav det ena tillhör ”kaptenen” till båten som ska ta mig över sjön Riebnes. Här finns inte så många alternativ utan det är båt som gäller för leden helt enkelt. En tur på ca 5 km och 300 riksdaler. Dessvärre vägrar damen att köra före klockan 15, varpå jag får lite mer än 3 timmar att döda. Till min stora lycka finns mobiltäckning, mycket bra sådan faktiskt, varpå jag återigen kan påminna världen om min existens.

Vuonatjviken sett från sjön

En något blöt och mycket blåsig tur över sjön följs av 2 km vandring spikrakt upp genom tät skog. Det känns som om det varit mycket av det sistnämnda under denna turen.

Efter den tunga backen följer några snabba km på kalfjället innan det återigen är dags för björkskog. Jag möter 3 mycket trevliga tjejer och vi utbyter lite tips under en stund. Notera att jag kom ihåg att stänga gylfen (efter ödesdigra misstag i Padjelanta 2014). De planerade att gå hela Kungsleden och var alltså på väg mot Abisko.

2 km vandring spikrakt upp är helt klart värt det när man tittar bakåt!

Inne i den djupaste, tätaste och myggigaste skogen börjar jag bli trött och ser mig om efter lämplig lägerplats. Jag slår snabbt upp tältet omgiven av ett svart moln av mördar-mygg, bara för att strax inse hur dåligt val jag har gjort. Jag ligger i en sned backe med gassande sol. Jag förbannar mig själv, samlar mod och ger mig ut på slagfältet igen och trixar lite med tältet och snart är allt bra igen.

Första kvällen som det är någorlunda svalt i tältet, till och med så att jag krupit ner i sovsäcken. Äntligen lite mys!!