Kvikkjokk – Tsielekjåkkåstugan, 15 km

Båttur på sjön Sakkat.

Direkt efter att jag hoppat av bussen vid Kvikkjokks kyrka (ni minns väl alla kyrkincidenten 2014?) ringer jag till båtföraren Björn. Han proppsar på och tycker att jag absolut ska vänta tills i morgon med att åka. Men icke. Efter 26 timmars resande är jag mer än redo.

Nere vid bryggan väntar ytterligare två killar som ska gå Padjelantaleden, och en man som sitter och brygger kaffe. Den sistnämnda ”kidnappas” och åker med på guidad tur på sjön. Hans saker får stå kvar på bryggan. -”Det finns ingen som stjäl här”, hävdar Björn övertygande.

Vi åker runt sjön och in på sido-åar  ett bra tag innan jag till slut blir avsläppt på andra sidan sjön. Jag tackar och vinkar adjö och med stora bestämda steg ger jag mig ut på leden.

Första delen av vandringen, genom skogen

Efter ett 50-tal meter går jag in i raststugan, ringer både till mor och far för att avrapportera och gör en snabb justering i packningen. Klockan är nu 19:30 och min tanke är att gå en timme eller så och sedan hitta någon bra tältplats.

12 km senare skymtar jag Tsielekjåkkåstugan på andra sidan älven.

Anledningen till att det råkade bli hela sträckan stavas m-y-g-g. 12 km genom snårig fjällskog med en blandning av björk och tall. Först nu förstår jag varför båtförar-Björn var så envis och tyckte att jag skulle vänta…

Tsielekjåkkåstugan

När jag kommer fram till stugan är klockan strax 23:30 och jag har inte ätit sedan lunch. Allt tack vare nazist-myggen som försöker mörda mig. Jag sliter upp dörren till stugan för att söka skydd och möts av en livsförskräckt tysk dam som spridit ut sin packning i överallt i hela stugan. Först när jag gör klart för henne att jag bara tänker laga min mat i stugan, skyddad från anfallande flygfän, och sedan sova i mitt tält blir hon lugn.