Grövelsjön – Jakobshöjden – Hävlingestugorna och lite till, 18 km
Jag vaknar till en dag med strålande solsken, och kör de sista milen mot Grövelsjöns fjällstation. Jag hinner inte långt innan vägen återigen fylls av totalt orädda renar som vägrar flytta sig. Jag kryper med bilen och det tar oväntat långt tid innan jag är förbi.
Strax passerar jag gränsen till Svea Rike, som består av en skylt och en stenhög, och nu kan jag nästan känna doften av mitt delmål. Ju närmare civilisationen jag kommer, desto fler bilar dyker upp och jag inser att det uppenbarligen är ett ganska populärt resmål. Hoppas det är lite lugnare ute på fjället.
Mitt palats! 
Rudolf med familj ute på tur 
Precis utanför tältet…. aningens för tidigt dock.
Efter att ha fyllt på med vatten och spanat in shoppen på fjällstationen stegar jag iväg. Det är ett myller av stigar som går åt alla håll, så jag tar riktning nordöst. Det dröjer inte länge innan jag passerat trädgränsen.
Leden delar på sig, jag plockar fram kartan och improviserar. Åt ena hållet Jakobshöjden, åt andra, eller närmare bestämt snett parallellt, stigen mot Hävlingestugorna. En mindre felnavigering gör att jag bestämmer mig för att jag minsann har tid att gå upp på toppen.
Så. I gassande sol och med nästan 20 kg på ryggen börjar jag stigningen upp. Och jag kan rapportera om att det är riktigt varmt, brant, och tjocka farbrorns kondition är inte vad den en gång varit.
Efter en timme står jag på toppen med magisk utsikt. Jag skriver i gästboken och noterar en mycket märklig bild som någon har lagt i den lilla brevlådan. Några pustningar senare är det dags att gå vidare.
Mycket märklig bild funnen i gästboken uppe på höjden 
Från toppen av Jakobshöjden
Nu är det lättrampat nedåt hela vägen mot Hävlingestugorna, och det enda man kan klaga på är värmen. Den är stundtals riktigt stekande och jag förvånas över hur lite det kan fläkta på kalfjället.
Stugorna (som drivs av länsstyrelsen) ligger vackert nere vid en sjö, och när jag kommer dit är jag tillsynes ensam sånär som på stugvärden. Trevligt att träffa någon att byta några ord med, men lite fika senare så bestämmer jag mig för att gå även nästa sträcka. Det är ju enligt uppgift bara 9 km till Rödtjärnstugan där STF har en stuga.
Stugvärden insinuerar att etappen kan vara lite stenig och eventuellt ta längre tid än man tror. Oj, vad rätt hon har. Jag har sprungit runt en del bland fjällen, men sällan upplevt en så dum väg.
Första biten efter sjön går genom tallskog, men ganska snart är jag uppe på kalfjället igen. Nästan hela tiden tvingas jag ”hoppa” mellan stenarna och det börjar kännas ordentligt i fötterna.
Ju längre jag går, desto närmare kommer mullret från åska som följt mig ganska länge. Klockan närmar sig 18 och jag har varit igång i mer än 8 timmar, så jag börjar så sakteliga se mig om efter lämplig tältplats.
Strax smäller åskan oroligt nära samtidigt som några regndroppar faller. Jag är uppe på en ganska platt passage, så jag hoppar snabbare än blixten (!) några meter bort från stigen och slår rekordsnabbt upp tältet innan himmelen öppnar sig.
Passage över sjön 
Ganska ok utsikt 
Grövelsjöns fjällstation
