Kisurisstugan, 16 km
Idolbild vid Akkastugan
Efter en båtfärd över sjön Akkajaure blir vi till slut avsläppta på stranden vid Änonjalme. Vandringens första 2 km gick i en rasande fart, och redan efter 20 minuter hälsade jag på stugvärden i Akka. Vi konstaterade att det är varmt idag (jäkla tjat om värmen…). Vansinnigt varmt. En äldre herre jag stötte på en stund senare påstod att det var 26,5 grader i skuggan och 37 grader i solen. Det kan säkert stämma. En, och kanske den enda fördelen med värmen är att den värsta mygginvasionen uteblir. Eller snarare skjuts fram några timmar i alla fall.
Vandringen idag har varit ganska enkel, bara ett fåtal jobbiga stigningar och steniga partier. Fötterna har nyss fått sin del av all min kärlek, men faktiskt bara i förebyggande syfte. Om jag nu måste gnälla på något, och det måste man ju såklart, så är ryggen aningens trött. Men det ska nog kunna fungera.
Mot slutet av dagens etapp kämpade jag på ganska friskt. Det var som sagt kokhett ute, rygg och ben inte riktigt vana ännu och flåset bedrövligt. Att gå 16 km när man inte börjar förrän strax innan klockan 15 är ganska tufft, därför drog jag på för att inte komma fram allt för sent.
Kirisstugan ligger jättemysigt, men man ser inte den innan man är i princip framme. Värden är supertrevlig och har bakat bröd som jag beställt till frukost i morgon.
När jag lagade kvällens middag så delade jag bord med 3 tyskar. Alltid kul att kunna briljera med min vansinnigt dåliga engelska. Mest stolt är jag för att jag lyckades förklara ”Glödbröd” för dom. Minst stolt för att jag pratade om ”cheap” när jag menade att något var dyrt. Jag kunde inte förstå att dom inte höll med…
I morgon väntar denna vandrings längsta dag, i samma värme som idag. Lika bra att sova…
