Arasluoktastugorna, 13 km
Kapell i Arasluokta
Min plan att ta sovmorgon gick sådär. Klockan 7 i morse var det återigen outhärdligt varmt i tältet. Jag låg envist kvar och kämpade. Klockan 8 var det så varmt att det vore direkt hälsofarligt att inte ta sig ut.
Det har alltså varit ännu en dag i värmens tecken. Möjligtvis kan det ha varit den varmaste hittills. Som tur var hade jag bara 13 km att gå, och efter rivstarten på veckan så fantiserade jag om att det skulle gå i ett naffs. Man kan konstatera att jag hade grymt mycket fel.
Första delen är en ganska rejäl stigning som blir vansinnigt jobbig i hettan. Jag går ändå på ganska bra till en början och är snart ifatt de två sällskapen som startade 30-40 minuter före mig.
När man har kommit en liten bit passerar man en rauk, konstigt nog. Det om något tyder väl på att marken är riktigt kalkrik här. För övrigt händer faktiskt inte så mycket kul alls under dagens etapp. Jag och de två andra sällskapen går om varandra växelvis. Jag passar på att pausa och ta långlunch vid några platser med magisk utsikt.
Sista kilometerna ner till stugan sluttar ganska kraftigt genom tät vegetation och stigen är stundtals smal och ganska dålig. Faktiskt är jag rejält trött när jag kommer fram.
Men det ska det snart ändras på.
Precis nere vid stugorna finns en badplats, och efter att ha slagit upp tältet beger jag mig dit. En snabb strippning ner till kalsongerna och sen med ett plask ner i jokken. Jag blir riktigt förvånad- det var faktiskt helt ok temperatur att bada i. Tidigare år när jag har vandrat så har bad varit förenat med ren livsfara, nu var det ganska skönt! i och tvätta av sig väl valda vitala delar och sen upp lika fort igen. Jösses vilken skillnad för stridsmoralen, man blir som en helt ny människa!
Just när jag börjat gå tillbaka till tältet kommer två tjejer ner och ska bada. Min vanliga otur, tänk om jag väntat 2 minuter extra… 🙂
Här i Arasluoktastugan, eller snarare strax bredvid, ligger ett kapell som jag också hunnit med ett kort besök i.
Nu sitter jag ute med en nyinköpt ”exotisk fruktcocktail” och väntar egentligen bara på att det ska bli lite svalare så man kan krypa in i tältet.
I morgon väntar sista ”riktiga” vandringsdagen för den här gången, 12 km till Staloluokta. Jag önskar för allt i världen att det blir MYCKET svalare. Enligt stugvärden har det varit sådant här väder sedan midsommar, och knappt något regn alls. Det har jag märkt om inte annat i fjällbäckarna. Här gäller det minsann att fylla på vatten när man kan!
För övrigt en trevlig kväll. Tidigare har jag bara pratat med tyskar på min (och deras) ganska bristfälliga engelska. Ikväll tror jag att det bara är svenskar i stugbyn. Enklast så om ni frågar mig.
Och förresten. Fantan var slut här också. Jävla same-jävlar!
(Klicka på bilderna för större format)
