Andermatt: Michelinkrog, strippshow och en sur äldre herre

Glacier Express avgår punktligt strax före 9 på morgonen, och jag ska hoppa av i Andermatt efter knappt halva vägen. Jag har som vanligt ingen plan, utan stegar (återigen) in på turistbyrån, och det blir en repris av gårdagen. Dessutom lovar man mig att det finns en bra och mysig restaurang på toppen där jag kan äta lunch.

Denna gång blir det gondollift upp till toppen, och även om det är lika molnfritt som igår så blåser det lite mer.

Den där restaurangen som jag blev tipsad om är garanterat verkligen så bra som det var sagt. Den visar sig nämligen ha en stjärna i Guide Michelin. Jag tittar i menyn, och inser att när förrätterna börjar på strax under 500 kr är det inte den typen av lunch jag tänkt mig just idag.

Jag hoppar in i liften och åker en platå ner, och där finns som tur är ett hamburgerhak, visserligen med Schweiziska priser men ändock.

Härifrån finns möjlighet att gå ner, vilket jag naturligtvis gör. Backen, som man samsas med pulkåkare i, slingrar sig vackert och enkelt ner. Jag tar som vanligt orimligt mycket bilder som den sanna turist jag är.

1.5 timmar senare är jag nere och det är dags att leta efter mitt hotell. Andermatt är inte stort alls, så det borde inte vara så svårt. Jag går och går och går, och just som byn tar slut går jag lite till, och där ligger det! Mycket trevligt hotell där jag har utsikt mot bergen.

Men det finns ingen rullgardin, solen gasar på rakt in och skulle jag bjuda på strippshow hade hela afterskin på restaurangen nedanför fått något att skriva hem om.

Jag dundrar ner till receptionen och gastar om att det minsann saknas rullgardin på mitt rum och det vore jäkligt tacksamt om någon kunde tänkas fixa det. Det tar en liten stund innan stackaren förstår vad jag menar, sedan ler hon glatt och förklarar att det sitter en pinne bredvid fönstret som man ska snurra på…

Till kvällens middag tänker jag äta fondue som tydligen är Schweiz nationalrätt och jag har fått tips om att det absolut inte är gott.

Jag hittar lämpligt ställe, och blir mött av en äldre herre som visar mig till bords. Jag får en meny som bara finns på tyska, och mannen blir snart utbytt mot en yngre kvinna som förklarar vad jag ska äta.

Jag blir serverad en gryta med smält ost och några få bitar bacon, samt massor med bröd. Jag sneglar på paret vid bordet bredvid för att inte göra bort mig fullständigt. Under grytan sitter en brännare, och snart kokar det för fullt. Kommande bekymmer är bara det att det inte ingick i utbildningen hur man stänger av eller åtminstone minskar lågan. Så jag låter det koka.

När jag är klar och det liksom börjar bränna fast i botten kommer den äldre herren fram till bordet och suckar. ”Inte bra”. Stönandes bänder han bort det som fastnat i botten, lägger det på min tallrik och säger åt mig att äta. Jag skrattar lite blygt och är övertygad om att han skämtar. Damen från bordet bredvid ger sig in i diskussionen och säger att det faktiskt är supergott. Ja men då så. Det var väl ok…

Jag betalar och går vidare, nästan lika hungrig som när jag kom. Då slår det mig att jag tidigare gått förbi ett café som serverade apfelstrudel. Kvällen avslutas på bästa tänkbara sätt!