Dubrovnik: En bad-ö, en berömd glassbar och massa kommunister

Femtontalet förvirrade svenskar blir avsläppta från taxin nere vid vattnet i Gamla staden. Troget följer vi vår ledare, och strax går vi på en liten båt som ska tar oss ut på en ö.

Frågan kom i morse om någon var sugen att hänga på, och jag är i ärlighetens namn lite trött på ”Gamla stan” i olika städer just nu. Det kan helt enkelt bli för mycket av det goda, och faktum är att det ser ganska lika ut i alla städer. Vackert och trevligt, absolut, men samma kullersten, kyrkor, smala gränder, uteserveringar och oräkneligt antal souvenirshopar som säljer samma saker.

Efter en kort promenad kommer vi fram till en klippig strand med stegar ner i vattnet. Havet är djupt direkt och med tanke på värmen idag är det riktigt skönt. Oerhört salt vatten för övrigt.

Även om jag på riktigt hade sett fram emot en eftermiddag ensam, blir det trevligt sällskap när jag och två andra som inte vill sola tar båten tillbaka och sätter oss för lunch på en uteservering.

Lite minde än 200 meter senare ligger en berömd glassbar, och det är inte särskilt svårt att hitta eftersom kön slingrar sig lång utanför. Och det är helt klart värt sitt pris, supergott!

Nästa punkt på dagordningen (som jag tydligen satt, som den sanna reseledare jag ändå är…) är Kommunistmuséet, eller ”The red history museum” som det egentligen heter. Jag och Petter tar taxin dit, löser en överprisad entré (65 LEK, ca 100 SEK), går in i först ett rum, sedan hamnar vi på en stökig bakgård full med skräp. Det var tydligen fel håll…

Muséet är ganska litet, mycket text och bilder utan någon riktig röd tråd och absolut inte värt sitt pris.

Mycket mer händer inte denna dagen, runt klockan 17 sätter vi oss på en uteservering i närheten (den enda inom rimligt avstånd) och hänger kvar där resten av kvällen!