Cykeltur runt Bornholm, dag 1

Ung man på båten till Bornholm

Att Daniel länge har velat ge sig iväg på cykel-semester är väl ingen större hemlighet, och länge har han föreslagit Danmark. Som vanligt förhandlar vi oss fram, och visst blir det Danmark denna gången. Dock inte riktigt där tanken var från början, utan kosan styrs mot Bornholm!

Redan på båten över mot Rønne ställer Daniel till det när han ger bort vår matplats innan jag hunnit svälja all mat till en äldre herre och hans betydligt mycket yngre sällskap. Färjan har knappt lämnat hamnen innan vi sitter ute på däck och njuter av solen från en molnfri himmel.

På tur strax utanför Rönne

Detta är på väldigt många sätt en helt unik resa för mig. För det första packas väskan kvarten innan det är dags att ge sig iväg  på morgonen. För det andra är inget bokat på plats, varken båt, cykel eller boende. Vi har inte ens kollat upp vart och hur vi ska cykla. Vi har planerat så pass lite att till och med Daniel visar tendenser till att bli nervös. Inte jag. Inte det minsta.

Första uppdraget när vi anländer till Rønne blir naturligtvis att hitta någonstans att hyra cyklar, och damen på turistbyrån pekar ut genom dörren och mindre än 50 meter bort ligger uthyraren. Där möts vi av en äldre, förvirrad och lite stressad tant som utan att ställa några som helst frågor om något (faktiskt) ger oss varsin cykel (mig en damcykel efter att jag uppenbarligen lite för högt viskat på skämt att det vore lämpligt med just en sådan). Vi får tjata oss till varsin hjälm och ger oss iväg. Tanten hade såklart ingen aning om åt vilket håll leden går så vi improviserar lite. Märkligt.

Äntligen paus (som varade lite mindre än 2 minuter)

Nu var det inte så svårt att hitta, så strax är vi iväg. Daniel tar täten med undertecknad hack i häl.

Bornholm visar sig från sin allra bästa sida. Och sämsta. Danmark, tänker ni. Världens plattaste land. Icke då! Har nog aldrig varit med om ett så kuperat landskap någonstans söder om svenska fjällen. I takt med att timmarna går och värken i rumpan blir ordentligt påtaglig börjar nu även benen ge sig till känna. Jag ligger ständigt på gränsen till kramp i låren.

Daniel är hela tiden oförskämt pigg, och medans jag fokuserar på att överleva, cyklar han kring med ett fånigt leende och latjar. Stackaren tvingas vänta in mig mest hela tiden.

En ung herre tar välbehövlig vila

Efter sisådär 4 timmar cyklande i nästan ständig uppförsbacke med bara ett kort stopp, tar jag befälet, beordrar hallt och lägger mig utslagen i gräset. Daniel suckar.

Som sagt var så har vi ju inte bokat något boende, och faktum är att vi inte ens bestämt hur långt vi ska cykla idag. Klockan börjar närma sig kvällen och åtminstone min energi tog slut för flera timmar sedan. Vi bestämmer oss först för att slå läger i en liten by som heter xxxxx men ivrigt påhejad av min reskamrat beslutar vi oss slutligen för att cykla en extra mil till öns näst största stad där det enligt uppgift garanterat ska finnas gott om sovställen att välja på.

Vårt fantastiska rum!

När vi äntligen kommer fram börjar jag fråga vartenda människa vi möter på stan om vandrarhem eller hotell. Denna resan är nämligen unik även på den punkten att det är jag som är tolk.Vi får några tafatta tips på hotell som inte finns och vandrarhem som eventuellt inte heller finns några km bort innan vi tillslut blir skickade till hamnen.

Där möter vi tatuerade sjömän och lite längre bort ligger några suspekta bodar, och efter ännu lite detektivarbete hittat vi ett tillhörande telefonnummer. När jag ringer upp får jag inget svar, men strax blir jag uppringd av en mycket sur och otrevlig kvinna som låter som om hon vill föra allt utom att ge oss ett rum. Jag är på gränsen till gråtfärdig.

Öns näst största stad!

Tills slut, efter en halvtimme eller så, dyker hon upp och vi får vårt rum. På frågan vilken tid vi måste checka ut tittar hon lite skeptiskt på oss innan hon säger att det spelar inte så stor roll. Vi är dom enda gästerna denna natten.

Inför resan har vi pratat mycket om maten, och flera har berättat att man måste äta fisk och hur fantastisk den är här på ön. Vi är båda jättetrötta och vrålhungriga, och går in på första bästa hamburger-hak. 2000 kalorier och en snabbdusch senare ligger vi i våra sängar.

Fantastiskt landskap

Kamrater på tur!

Åååååka båt!