Tokyo, Japan: Spännande toaletter, Skytree, ofrivilliga köer och Mario Kart
En spännande sak i Japan är toalettstolarna. Dels är det värme i sitsen, men det krävs också en mindre instruktionsbok för resten av funktionerna. När man har gjort det man ska, ställer man in en stråle som sprutar rakt upp i hela härligheten och ska göra rent. Här kan man ställa in temperatur, styrka på strålen och exakt var den ska träffa. Hotellet där jag bor är lite billigare, och jag kan rapportera att efter första testomgången kom det iskallt vatten med full fart – precis där man inte vill ha det (eller ja, kanske där man vill, men inte iskallt…).
Första natten är avklarad, och jag hade förvånansvärt svårt att somna, trots lång resa och för många timmars vakenhet. Jetlag är otroligt märkligt.
Hursomhelst. Jag ger mig ut i stadens myller, hittar en buss och åker mot Tokyo Skytree, som är världens näst högsta byggnadskonstruktion – hela 634 meter totalt. Men först är det dags för frukost, och jag hittar en restaurang i samma byggnad som tornet. Där hittar jag direkt det som ska bli lite av en favorit på resan: Takoyaki. Det är en sorts boll av pannkakssmet, fylld med bläckfisk och toppad med någon slags sås.
Tokyo Skytree är en typisk turistfälla, men den är väl värd ett besök. Det är säkerligen överprisat, men väl uppe får man helt otrolig utsikt över en gigantisk stad som till synes aldrig verkar ta slut. Högsta punkten man kan besöka ligger på över 451 meters höjd!
Jag åker ner, och en kort promenad senare är jag på Nakamise Shopping Street. Det första jag möts av är ett café med lång kö utanför. Jag spanar lite undrande och ställer mig själv i den där kön utan att egentligen veta varför. Tänker att det måste vara något otroligt spännande. Det visar sig vara ett matchaställe, med matcha i alla möjliga former. Matcha är ett grönt te i form av ett finmalet pulver, och japanerna är helt galna i det. När jag till slut kommer fram beställer jag en mjukglass med matcha. Det smakar väl egentligen inte så mycket alls, så betyget blir varken bra eller dåligt. Men kul att testa, antar jag.
Nakamise Shopping Street är en gågata full med små butiker och ställen med streetfood i alla former. Det är packat med folk och man får tränga sig fram. Här finns allt från affärer som bara säljer ätpinnar och hårnålar till vanligt turistkrimskrams. Längst bort i ena änden av gatan ligger Senso-ji-templet, ett buddhistiskt tempel. När jag kommer dit är det helt packat med folk, och alla verkar stå i kö för att komma in i templet. Återigen ställer jag mig i en kö utan att ha en aning om varför. Om japanerna köar, så gör jag det.
Till saken kan sägas att jag nästan inte ser några ”västerlänningar”.
Kön rör sig långsamt och uppför en bred trappa. Efter en stund kommer man fram till ett slags altare. Här ska man kasta några mynt, klappa tre gånger och buga. Och det var det, helt enkelt!
Jag fortsätter min promenad och hamnar till slut i Akihabara, Tokyos ”elektronikcentrum”. Här kryllar det av enorma varuhus fyllda med tv-spel, manga och anime. Japaner verkar också tokiga i allt man kan tänkas samla på. Jag går in i en spelhall med våning efter våning som inte verkar ha något slut. Efter en kort väntan blir Mario Kart plötsligt ledigt, och vem är jag att inte testa?
Överallt finns också gashapon – kapselautomater där man lägger i några mynt och får en plastboll med en slumpmässig leksak. Det finns oräkneligt många av dem precis överallt.
En middag senare checkar jag ut efter en intensiv första dag i Tokyo!
