Tokyo, Japan: Shibuya Crossing, ett exotiskt ”Hej” och fullständigt häpnandsväckande konstmuseum

Det finns, tro det eller ej, en fördel med att vara jetlaggad i Japan: vännerna hemma i Sverige är vakna, och man kan ringa och terrorisera dem när man själv inte kan sova. I natt tog jag en lång promenad bland Tokyos bakgator samtidigt som jag pratade med Malin. I vart och vartannat gathörn finns dessutom en 7-Eleven, som oftast är öppet dygnet runt.

Tokyo bjuder på strålande solsken när jag tar tunnelbanan till Shibuya Crossing – världens mest trafikerade övergångsställe. Även en måndag i mitten av februari kryllar det här av människor som rusar fram åt alla håll. Jag stannar upp några minuter och bara beundrar myllret. Upp till 2 500 personer passerar övergången samtidigt, från alla håll. Bland alla neonskyltar får jag syn på IKEA, blir patriotisk (och nödig), och tänker att ett snabbt besök där vore trevligt. I entrén välkomnas jag av ett ”Hej” med stora bokstäver.

Uppe på Starbucks ser man ner på övergångsstället, och jag gör ett kort stopp för en av livets dyraste fikor.

Shibuya är ett livligt och trevligt affärsområde med gatukonstnärer överallt. Man spenderar lätt några timmar här.

När det börjar närma sig tidig kväll har jag bokat biljett till TeamLab Planet. Om du någon gång besöker Tokyo är detta ett måste. TeamLab Planet är ett slags interaktivt konstmuseum. Jag gillar absolut inte konstmuseer om man tänker sig tavlor eller statyer, men det här är något helt annat.

Det första som händer när man kommer in är att man tar av sig strumpor och skor och låser in dem i ett skåp. Sedan väntar en kort promenad på sandsäckar och därefter i tre decimeter djupt ljummet vatten. Här simuleras fiskar i vattnet, och det finns speglar i alla vinklar. Man kommer in i ett rum med ljusslingor, ett rum med gigantiska bollar som byter färg och avslutar i ett rum med tusentals blommor som hänger från taket och rör på sig. Jag inser att min beskrivning här knappast gör stället rättvisa – kanske inte bilderna nedan heller – men det är verkligen häpnadsväckande och en riktig wow-upplevelse.

Efteråt lyckas jag, efter visst stök, komma på en buss in till centrum (japp, det finns många centrum i staden – fråga inte vilket). Mycket folk är i rörelse, och flera överfulla bussar kör förbi innan det till slut blir min tur att åka med.

Middagen blir avslutningen på ännu en fantastisk dag!