Tokyo, Japan – check-in kaos, drömresa till framtiden och bakgator

14 februari 2020 var allt bokat och klart för att åka österut, men en ilsken pandemi som just startat på resmålet satte stopp för allt. (Läs här och här) Den gången. Nu gör jag ett nytt försök, med lite reviderad plan.

Nerverna kvällen innan avresa gör sig påminda, och det blir inte bättre av att jag lyckas strula till det när jag ska checka in online på flyget. För första gången ska jag flyga med Turkish Airlines, och jag kan konstatera att jag inte alls är överens med deras hemsida. Jag får den briljanta idén att välja en annan sittplats än den föreslagna, och det hela slutar med att min förvalda plats försvinner och att jag inte kan checka in överhuvudtaget. Detta skapar naturligtvis viss stress, vilket förvånar mig eftersom jag ändå anser mig vara ganska resvan.

Nåväl. En natt med lite sömn senare sitter jag snart på ett tåg mot Kastrup, och via några timmar i Istanbul är jag till slut framme i Japans huvudstad, Tokyo! Jag åker hemifrån fredag lunch, men eftersom jag flyger framåt i tiden är det lördag kväll när jag landar. Ett av de bästa tipsen när man anländer – förutom att ta ut lite kontanter – är att skaffa sig ett Suica-kort. Det är ett kort som man fyller på med valfritt belopp, och sedan kan man åka med det i de flesta delarna av kollektivtrafiken (och även betala i vissa butiker). Efter att ha yrat runt några varv i ankomsthallen är det fixat, och jag kan leta upp tunnelbanan in till city och mitt hotell.

Kollektivtrafiken i Tokyo gör dig sällan besviken. Det är ganska enkelt att ta sig runt (även om jag någon gång råkade åka åt fel håll), och det finns alltid någon man kan fråga. Japaner är generellt otroligt vänliga och hjälper dig gärna – de som kan lite engelska alltså, för det är långt ifrån alla.

Som vanligt när jag reser har jag hittat ett billigt hotell som ligger några hållplatser från centrum, men det går ganska snabbt och är, som sagt, smidigt. Det lilla hotellet ligger inne bland bakgator, men det känns inte det minsta otryggt att promenera runt. På gränsen till övertrött och speedad efter resan checkar jag in och ger mig direkt ut på jakt efter mat. Klockan är strax efter 22 lokal tid, och jag kan inte ens räkna hur många timmar jag har varit vaken. Totalt blev det, som vanligt, inte många minuters sömn på flyget.

Fördelen med en 37-miljonersstad är att det alltid finns ställen som har öppet, oavsett tid på dygnet. Jag hittar ett litet ställe där man beställer maten från en skärm vid bordet, hämtar maten i en lucka och inte alls behöver interagera med någon. Ganska skönt och problemfritt så här första kvällen!