Skogsäventyr i Hålehall
[dropcap]E[/dropcap]fter veckor av svår abstinens klaffade äntligen allt och det var dags att ge sig ut på skogsäventyr igen. Med klaffade menar jag alltså att Jens äntligen investerat i ny sovsäck. Tidigare var det ett evigt gnällande om förfrysta kroppsdelar och han har ideligen vägrat att vistas ute nattetid, trotts att det knappt varit kallt ute.
Hur som helst, Jens är inte den som är den, utan för att vara på den säkra sidan har den nya säcken ALLT utom färgradio och mikrovågsugn. Komforttemperaturen var typ -59º om jag inte minns fel (vilket jag kan ha gjort…).
Målet för trippen var Hålehall som ligger på södra delen av Hallandsåsen. Här, mitt i en fantastisk bokskog ringlar sig Skåneleden förbi. Givetvis kör vi fel, traditioner är till för att följas tänker kartläsaren. Ibland undrar jag vad de boende tänker när det helt plötsligt dyker upp en bil mitt ute i ingenstans, som spanar och plötsligt vänder och slirar därifrån. På vägar som knappt finns att hitta på kartan.
Nåja. Dimman ligger tät när vi slutligen kommer fram till ”startpunkten” för Skåneleden etapp 19, mellan Hålehall och Örlid. Denna gången blir det dock ingen vandring, men direkt planerar vi för att ha platsen som utgångspunkt för framtida äventyr.
Vid parkeringen finns ett vindskydd, vad vi tror är ett utedass, grillplatser samt några bord där man kan sitta och äta. Riktigt rent och snyggt, och vid vindskyddet ligger till och med ved utlagt. Vi gillar dock att ligga lite mer avsides och beger oss därför en liten bit ut i skogen. Ett hundratal meter senare hittar vi en perfekt glänta där vi kan slå upp tältet och även göra en brasa för kvällens matlagning. Det börjar skymma innan tältet är uppe och lagom till vi är klara inser vi att vi slagit upp tältet MITT på leden. Jaja, vi får väl anta att den inte är jättetrafikerad på nätterna.
När vi tror att vi är som mest ensamma, tar Jens fram kameran för att föreviga den underbara naturen vi upplever, kommer en löpare flåsandes. Så mycket för den avskildheten.
På morgonen går reveljen redan klockan 06:15, på grund av att någon, inte jag, kom på att han ska på massage i stan klockan 10. Varför reveljen skulle gå så sjuuuuuukt tidigt lyckades jag aldrig reda ut. Men det gjorde inget, jag var ändå vaken när larmet gick igång och väckte allt levande inom mils radie. Jag surade lite mest för att jag kunde.
Jag lovade min resekamrat att inte berätta något om hans filosoferande över ”dimman och trädtopparna”, och jag lovade att inte berätta exakt vad han lät som när han sov, och eftersom jag är en hyvens kille gör jag därför inte det. Jag är en man som håller mitt ord.
Betyget från pojken och hans ultramegafantastiska sovsäck? 5/5. Vilken tur. Nu finns det absolut inget att skylla på för att inte åka ut i skogen.
Skönt.
