Danska Fall och Gårdshult

Mysigare ställe att fira påskafton på får man nog leta efter. Egentligen befinner jag mig strax utanför världsmetropolen Gårdshult, närmare bestämt vid Bladetorpet. Nåja. Låt oss ta allting från början.

Jens och jag ska ge oss ut på en kortare vandring söndag-måndag, och jag tänkte passa på att förlänga med en dag extra. Så vad gör man? Tvingar med broren på road-tripp såklart.

Danska Fall.

Målet med hela äventyret är att börja utforska Hallandsleden, och då har jag haft ögonen på sträckorna runt Simlångsdalen. Första stoppet blir vid Danska Fall, ett fantastiskt naturområde och en del av leden.

Nästa stopp blir vid Gårdshult några km söderut. jag knappar in på Google maps och vi rullar vidare. Inte alls åt det hållet som jag hade tänkt. Men, som vi alla vet, en gps har ju aldrig fel…

Det visar sig att vi hamnar på helt fel sida av ett stort skogsområde, och för att komma rätt är det runt 2 mils bilväg.

Nåväl. Innan vi begriper detta glider vi långsamt framåt mot vägens ände, där det ligger ett hus med flertalet bilar utanför. Vi vänder snabbt om, men det dröjer inte länge innan vi har en moped körandes av en äldre man (utan hjälm) efter oss. Med tanke på att vi är mitt ute i ingenstans kanske det inte är så konstigt, han trodde väl antagligen att vi var både tjuvar och banditer. När han legat bakom oss ett tag och hetsat svänger han plötsligt av.

Till slut hittar vi i alla fall till Gårdshult, och här finns en väl uppmärkt parkering med bra information för besökare till naturreservatet. Döm om vår förvåning när vi på avstånd ser paret som vi tidigare på dagen pratat med borta vid Danska Fall. För att undvika pinsamheter (vad som nu skulle kunna vara pinsamt), beger vi oss promenerande åt motsatt håll under sällskap av gårdens vansinnigt skällande hundar.

Nu är målet att hitta tältplats, så vi viker av från leden in på en annan skogsväg. Enligt kartan tar vägen här slut, men ett hus ska tydligen finnas längst bort. Detta måste naturligtvis utforskas.

Troligtvis Bladetorpet

Några hundra meter senare och en liten bit upp i skogen, knappt synligt, ligger en liten obebodd stuga. Säkerligen har här inte varit en människa det senaste decenniet. Döm om vår förvåning när vi vänder oss om och ett större hus uppenbarar sig några meter bort, nästan osynligt från vägen (och där vi stod, uppenbarligen). Detta huset, troligtvis Bladetorpet är riktigt häftigt. Taket har rasat in, och med tanke på träden runt om och hur nära de står byggnaden har detta varit obebott senaste 30-40 åren. Vi tittar in genom fönsterna, där hänger handdukar kvar och ett rejält köksbord med stolar och ljus står kvar som det lämnades. Utanför dörren på verandan står en ljugarbänk. Några meter från husknuten börjar broren skrattar, då har han hittat en f.d. flaggstång. Kortare än de flesta träden.

Bara ett 50-meter bort hittar jag en perfekt tältplats, detta får bli utgångspunkten för morgondagens vandring. Eller rättare sagt, här får Jens möta upp mig, så kör vi till Mästocka och går tillbaka hit.

Men först ska en bror köras hem till Oskarström, det mumlades något om att ”det är på tok för kallt för att sova ute”.