Skåneleden SL1 etapp 13: Koarp – Bjärabygget, 17 km
-
Länsgräns -
Vägvisning i Koarp -
Vindskydden i Koarp -
Lunch-paus -
Snödroppar! -
Fantastisk vandring -
Skogspromenad! -
Lunch-paus i solen -
Ljunghed -
En Björn och en ljunghed -
Länsgräns minsann! -
En vandrande man -
Fantastisk utsikt -
Vatten vid Bjärebygget -
Vårtecken! -
Vacker bil längst med vägen -
Här bor vi! -
En vandrande vedhuggare -
Vindskyddet vid Bjärebygget -
-
Vägvisning vid Bjärebygget
Fantastisk vandring
Lördag och strålande solsken- förutsättningarna för dagens tur kunde absolut inte vara bättre när jag lite försenad (var i h-vete har jag lagt mina långkalsonger???) möter upp Jens och vi ger oss iväg. För första gången sedan 2014 ska vi ge oss ut på Skåneleden. Dagen till ära skall vi gå där Hallandsleden slutar (eller börjar, beroende på hur man ser det), och således styr vi skutan mot Koarp.
I Koarp ligger två jättefina vindskydd, här finns ved och ett torrdass. Dessvärre ligger det fullt synligt 25 meter från vägen, varpå vi bestämmer oss för att börja här och gå åt sydöst till Bjärebygget och chansa på bättre läge där.
Lunch-paus i solen
Skåneleden brukar vara känd för sin fantastiska markering och att det alltid är lätt att hitta, men här har något gått snett. Jag laddar ner en gpx-fil från ledens webbplats, men den verkar visa ”gamla ledmarkeringen”, vilket gör att vi hamnar lite galet stundtals, som ni kan se på kartan nederst i inlägget.
För första gången i år kan man gå ute i t-shirt, det är riktigt, riktigt skönt och vi ser både vitsippor och tussilago längs med vägkanten. När vi stannar för lunch sitter man nästan med ett fånigt leende på läpparna, allt är helt enkelt perfekt.
En vandrande vedhuggare
Några kilometer senare möter vi två vandrare som är på väg till Koarp och vi utbyter lite artighetsfraser och delar lite tips och råd om vad som komma skall på leden. Lite kul att träffa folk, tror knappt vi gjort det någon gång på Hallandsleden.
Sista delen av dagens tur är stundtals småjobbig med ganska kraftiga stigningar. Belöningen kommer dock i milsvida utsikter och när vi vandrar över magisk ljunghed. 18,5 km senare, inklusive vår felnavigering i början, så är vi framme vid kvällens lägerplats. Vi har med oss tält, men bestämmer oss för att övernatta i vindskyddet. Hur skönt är det inte att somna till en sprakande eld?
Här bor vi!
Snabbt är elden igång och med den blir det obligatorisk korvgrillning och vi löser de mesta av världens bekymmer innan mörkret lägger sig, vi (mest jag) bygger en stooooooor brasa och det är dags att krypa ner i sovsäcken. För en gångs skull blir det inte mycket mer socialt här, denna gången är det nämligen jag som somnar först och direkt. Har aldrig hänt förr.
Hur natten var? Jens snarkade sjuuuukt högljutt, brötar runt som en elefant i ett glashus när han ska gå upp och pinka mitt i natten och före halv 7 sätter han igång att hugga ved. Där emellan har han dock sovit som en död. Tack som fan.
