Skåneleden SL1 etapp 12: Bjärabygget – Lärkesholm, 13 km

Myrmark och långa spångar

En gråmulen lördag strax före lunch (efter att diverse livsnödvändiga ärenden först uträttats) styr vi kosan syd-öst mot Lärkeholmssjöarna där det enligt uppgift ska finnas ett fantastiskt vindskydd som ligger precis nere vid sjön. Detta kommer bli vårt mål för dagen, och utgångspunkten blir där vi slutade förra gången, Bjärabygget.

Första delen av etappen går över fuktig myrmark där man får balansera långa raksträckor på spångar. Det är nog tur att vi hinner gå denna delen innan det börjar regna och därmed också glashalt, annars hade det kunnat bli riktigt spännande.

Enligt uppgift ska dagens etapp vara 13 km lång, men eftersom vi så klart inte heller denna gången lyckats gå rätt hela vägen blir den några km längre. När vi väl bestämmer oss för att hitta ett trevligt lunchställe ställer vi båda om fokuset och ser nämligen inget annat, såsom tydliga skyltar att leden svänger av. Men vad gör det när vi hittar perfekta pausplatsen i fantastisk bokskog?

Mätta och glada och med ordningen återställd, dvs att vi har lyckats orientera oss tillbaka till rätt spår, börjar regnet sakta falla men som tur är blir det inget vidare av det. När vi börjar närma oss Lärkeholm går vi förbi där vi parkerat bilen för att ta med oss vår medhavda ved, och vi har nu ungefär en km rakt in i skogen innan vi ska vara framme vid vindskyddet.

Efter några hundra meter vädrar Björns näsa doften från en lägereld, varpå vi stannar upp, lyssnar och försöker reda upp huruvida jag hallucinerar eller ej. Vi närmar oss vindskyddet långsamt, och med bara ett hundratal meter kvar ser vi mänskligt liv, varpå vi hoppar in i skogen och gömmer oss samtidigt som vi förbarmar dessa varelser. Inte är vi det minsta sugna på att dela sovplats med främlingar.

Inte heller är vi sugna att gå hela vägen tillbaka med en ganska så tung vedsäck. Vi kollar kartan och konstaterar att vi ändå är ganska nära en bilväg, varpå vi tar oss dit. Jens bestämmer att han lägger sig bland löven och läser en bok och jag sätter av i full galopp mot bilen.

Det får helt enkelt bli en favorit i repris, vindskyddet vid Bjärabygget var ju trotts allt ett av de finaste vi besökt. Döm om vår förvåning när vi precis är framme och ska parkera möter samma par som vi passerade sist vi var ute, nu i full färd med att inte ”vår” nattplats. Det var väl ändå själva fan.

Nu får det bli ett säkert kort; Världens bästa Ekegården. Längst med Hallandsleden går sällan något folk, och dit är det inte så långt. Full fart och strax är vi framme, betydligt senare än planerat och mycket hungrigare!

Prick klockan 04:37 på morgonen vaknar jag upp av att någon dåre tycker det är lämpligt att väcka allt levande väsen inom flera kilometers radie genom att sätta igång att hugga ved. Några meter ifrån där andra försöker få sin skönhetssömn.

-”Titta vad snäll jag är som har gjort en brasa till dig”. Tack som fan. Tack. Verkligen.