Hallandsleden Frodeparken – Skattagård, 23 km

För ett tag sedan kom förslaget upp i kompisgänget att vandra Prins Bertils stig fram och tillbaka, dvs totalt 38 km. Jag påpekar lite försynt att det i sådana fall vore roligt att komma över längden för ett Maraton, dvs 42 km (42195 meter om man ska vara noga), och utefter detta påbörjades planering. Det är bestämt, tror jag, att vi i September kommer att gå från Halmstad till Göteborg på fyra dagar, med delstopp i Falkenberg, Varberg och Kungsbacka. Totalt lite mindre än 15 mil på 4 dagar.

Hursomhelst, jag har ju ett mål att vandra hela Hallandsleden, påpekar att det inte är jättekul att vandra samma sträcka fram och tillbaka och lyckas övertyga mina kamrater att det är en superbra idé att gå de två sträckorna på mellersta delen av leden som jag har kvar, totalt 45 km. Sagt och gjort.

Vi möts upp och parkerar en bil vid Vingården i Ästad och kör i full gas söderut mot Frodeparken. Långt in i skogen vid en glänta, där vägen tar slut några hundra meter från vindskyddet parkeras bil nr 2 och strax efter klockan 10 ger vi oss av.

Det är strålande solsken och riktigt varmt, och prognosen för dagen ser ut som att det kommer fortsätta så även under resten av vandringen. Vi har en lång, härlig dag framför oss och humöret är på topp när vi stegar på. 3 av 4 vandrare har gott om vatten, frystorkad mat och energi-bars prydligt packade i lätta ryggsäckar. 1 av 4 kommer klädd i jacka och långa mjukisbyxor.

Samtidigt som vi avverkar de första lätta kilometerna lösandes diverse världsproblem (en av oss tillbringar till och med över en timme med jobbsamtal), gassar solen på ordentligt. Vi tillbringar tid med diverse typer av quizz, men fastnar framför allt för ”Städer i världen”, där en man säger en stad, varpå nästa person fortsätter med en stad som börja på bokstaven som tidigare slutat på. Vad som är en stad betecknas till en början att där måste bo mer än 10.000 invånare. Något som allt jämt timmarna går minskas drastiskt samtidigt som svårighetsgraden ökar.

Stundtals går leden på små skogsstigar med högt gräs, så här gäller det att så fort möjlighet finns kolla över kroppen efter fästingar.

Efter ganska precis 15 km kommer vi till den lilla bin Abild, och där, som en hägring, ser vi på långt avstånd en skylt som deklarerar ”Öppet”. Det visar sig vara ett kafé- ”Backens kafé & bagarstuga”. Föreståndarinnan tar glatt emot oss, fyller på våra vattenflaskor och serverar oss glass och kaffe. Detta kunde banemej inte kommit lägligare, efter att ha vandrat en tredjedel av dagens tur.

• 

• 

• 

• 

• 

• 

Vi håller ett tempo som säger nästan på minuten 5 km/h inklusive korta vatten- och pustpauser. Ben och fötter känns ännu så länge fantastiskt bra. Nästa längre stopp planerar vi till Vessigebro, dit har vi nu uppskattningsvis 12-13 km.

I Abild finns även en kyrka som enligt uppgift ska ha ”den förnämligaste inredningen bland Hallands kyrkor, däribland en ljuvlig rokokomålning i taket”. Vi tar avstickaren intresserat dit, går några varv runt kyrkan men konstaterat att där tyvärr är låst.

Stadsleken fortsätter, och det tar längre och längre tid mellan svaren, och diskussionerna huruvida det faktiskt är en godkänd stad blir vildare och vildare. Leden går delvis på lite större landsväg för att strax återigen gå in på små skogsstigar med högt gräs. Turligt nog verkar alla ha klarat sig från fästingar. En av oss har lagt en halv förmögenhet på fästingmedel och dessutom smörjt in sig med matolja. Tja, man kan ju inte säga att det INTE fungerar.

Mitt ute i ingenstans ligger vindskyddet vid Skattagård, och vi har nu gått mer än hälften av dagens sträcka! Vindskyddet i sig är inte så mycket att skriva hem om, finns betydligt mysigare platser men ligger ändå undangömt en liten bit upp i skogen från leden.

• 

• 

• 

• 

• 

• 

•